Aftonbladet – 12 augusti 1868, sida 3

a OA redan på ett ganska sorgligt sätt framträda genom stridigheter mellan I motsatta föreningar, genom handlingar af hat I mellan borgarne och till och med genom tvedrägt inom familjerna. Afven några höga kyrkofurstar ha nyligen åter personligen uppträdt på stridsplatsen. Biskop Zwerger höll T häromdagen i närheten af Graz en predikan, I hvilken af åhörare blifvit betecknad såsom fett mönster af mörk ofördragsamhet och bitIter fiendtlighet mot den nyare tidens fredliga och frisinnade sträfvanden på alla områden. et var en fördömelse af hela den nuvarande (civilisationen öch dess resultater inom vetenskapen och det praktiska lifvet. I Linz hade den af den bigotte grefve Brandis grundade öfverösterrikiska katolikförsamlingen den :3 dennes en session, hvilken äfven den såsom fanatiker bekante furstbiskopen af Linz, Rudigier, bivistade. Grefve Brandis sjelf betecknade denna församling såsom en katolsk demonstration mot toleransens nya Ära och påstod att inteligensen och framåtskridandet medförde en otrolig okunnighet och en oerhörd massa af fördomar (i katolskt hänseende). Den katolska saken skulle dock segra, ty konkordatet hade höjt befolkningens religiösa sinne. Biskopen sjelf höll ett längre tal och bad slutligen att den heliga Ande måtte upplysa de kejserliga rådgifvarne och att det måtte bli kejsaren möjligt att följa sitt hjertas böjelse och bli hvad han förvisso erna skulle vilja vara: kyrkans katolske skyddsherre! Dessa herrar förblifva således hårdnackadt dervid, att framställa kejsaren för allt folket såsom på visst sätt fången under den gudlösa liberala mivisteren, hvilken tvingat honom att underteckna grundlagarne 0. 8. V. Ungerska landtdagen har den 4:dennes med 235 röster mot 43 gifvit sitt bifall till den nya militärorganisationen, som upprätthåller armens enhet i kejsarstaten. ITALIEN. I anledning af general Lamarmoras interpellation i representantkammaren och hans uppläsning af den preussiska depeschen af d, 17 Juni 1866 har en liflig polemik uppstått, hvilken föres i tidningar och broschyrer och hvari icke blott den italienska och den tyska, utan äfven den franska och den engelska pressen deltaga. I den italienska pressen har denna fråga urartat till en strid emellan särskilda personer och politiska partier, hvarvid den radikala venstern står på Preussens sida och i sina organer Riforma, Diritto m. fl. häftigt angriper general Lamarmora, under det att de konservativa tidninningarne taga honom i försvar. — Tillika ha fleneralemne Cialdini och Fanti, hvilka år 1866 de uppgjort en annan operationsplan än Lamarmoras (de ville rycka fram genom östra Venetien), i under deras ledning skrifna broschyrer anfallit Lamarmoras hela krigföring såsom oöfverlagd. Den preussiska Staatsanzeiger afgaf för några dagar sedan i anledning af all denna uppståndelse följande officiella förklaring: Nordeutsche allgem. Zeitung för den 28 Juli meddelar underrättelsen, att den af kongl. sändebudet grefve von Usedom den 17 Juni 1866 till generall Lamarmora adresserade noten hvarken var auktoriserad eller antagen af den kongl. regeringen, utan först tio dagar efter framlemnandet blifvit bekant i Wien. — Detta är riktigt och visar sig deraf, att texten till noten icke förmår lemna någon säker grundval för bedömandet af den koygl. regeringens politiska afsigter. Så långt den officiella preus: . förklaringen. — Italienska tidnin-: gen Opinione tar sig deraf anledning anmärka, att denna förklaring, om den skulle hal någon mening, blott kan uppfattas såsom en fullständig desavuering af sändebudet och enl upprättelse af Lamarmoras heder. Af ett i dag ingånget telegram finner man att den preussiska officiella tidningen, med anledning af denna Opiniones anmärkning, förklarat att tidningen härmed alls icke velat uttala något gillande af Lamarmoras handlingssätt. Hon hade blott velat från regeringen afvända ansvaret för notens innehåll. NORD-AMERIKA. Kongressen beslöt i sin session den 23 Juli, efter en mycket liflig debatt, och med knapp. majoritet, att från och med den 27 i samma l månad ajournera sig till slutet af September. Motståndet kom isynnerhet från representanterna för de i unionen återupptagna Sydstaterna, hvilka fruktade att de nya regeringarne i dessa stater, så snart kongressen åtskilts, ej skulle ha något skydd att påräkna från presidenten Johnson, hvilken, som bekant, ännu alltjemnt bestrider deras legalitet. Statssekreteraren Seward aflät den 20 Juli en proklamation, hvari han tillkännagaf att det 14:e amendementet till konstitutionen nu blifvit ratificeradt af två tredjedelar af staterna och sålunda utgör en integrerande del af konstitutionen. Vi rekapitulera i korthet innehållet af detta vigtiga amendement, hvilket, oaktadt det ej en enda gång nämner ordet negrer, i sjelfva verket i sig innesluter ingenting mindre än negeremancipationen. Amendementet förklarar i början alla personer som äro födda eller naturaliserade i Förenta Staterna för medborgare deraf samt af den stat der de äro bosatta. Ingen stat skall kunna inskränka medborgarnes friochlt rättigheter, eller utan laga rättegång beröfva någon lif, frihet och egendom, eller vägra någon inom dess jurisdiktion bosatt person samma beskydd af lagarne som de öfriga medborgarne åtnjuta. Antal representanter som l1 hvarje stat eger sända till kongressen skall bestämmas efter antalet af hela statens befolkning, med uteslutande af de icke skattande indianerna; men när rösträtten inskrän-. kes eller frånkännes någon klass, i andra fall: än för delaktighet i rebellionen, skall representantantalet inskränkas i proportion derefter. Ingen person skall kunna bekläda någo embete, hvilken, efter att som ledamot af kongressen eller en särskilt statslegislatur, eller som domare och verkställande myndighet i en stat svurit att upprätthålla Förenta Staternas konstitution, deltagit i rebel-1 lionen mot densamma eller understödt dess ender, kongressen dock obetaget att genom särskilt beslut undanrödja en sådan disqualifikation. Giltigheten af den Förenta Staternas skuld som blifvit på laglig väg åsamkad får ej ifrågasättas; men ingen skuld som blifvit ådragea för att understödja rebellionen skall erkännas. Kongressen bemyndigas till sluts att genom särskilt lagstiftning gifva kraft åt amendementets bestämmelser. De amerikanska tidningarne börja redan göra sina beräkningar för presidentvalet. Afven å den demokratiska sidan medger man att Sevmonre och Plairs ntsioter ej äröo SVnner