Aftonbladet – 12 augusti 1868, sida 3

Lolland, och som genom bidrag från hufvudstaden och alla delar af landet kommer att blifva betydligt större än de i landsortsstäderna vanliga, kommer ett allmänt danskt industrimöte — det tredje i ordningen — att hållas derstädes i dagarne från den 14 till den 19 September, för diskuterande af åtskilliga industrien rörande frågor af allmänt intresse. UTRIHES ENGLAND: Det tros, att skadan å den atlantiska telegrafkabeln förorsakats af isberg, ungefär 100 sjömil öster om Newfoundland, och man hoppas kunna få kabeln iståndsatt på en manad. I flere irländska småstäder hållas för närvarande intör fredsdomrarne ransakningar med deltagarne i de orangistisk-katolska slagsmålen. I Monaghan fortgår ännu förhöret; i Londonderry hänvisades den 6 dennes 23 af orostiftarne till jurydomstolen; men i Banbridge tyckes ransakningen börja bli farlig för domrarne sjelfve. En skara af flere hundra orangister tågade den 6 dennes till fredsdomstolen och anställde med 20 trummor ett sådant larm, att man inne i salen icke kunde höra ett enda ord och sessionen måste afbrytas i mer än två timmar. Man befarade allvarsamma oroligheter. NORD-TYSKLAND. Kreuzzeitung berättar, att konferensen till inskränkning af de exploderande projektilernas bruk nu kan betraktas såsom afgjord, och att den kommer att samlas i Petersburg den 13 Oktober. Bland de till konfe. rensen inbjudna staterna befinna sig äfven Baiern, Wärtemberg och Sachsen. Sachsen skall emellertid ha förklarat, att det icke ämnar deltaga deri, då det blir tillräckligt representeradt genom det nordtyska förbundet. General Vogel von Falkenstein har på begäran blifvit entledigad från chefskapet öfver första preussiska armekåren och general von Manteuffel utnämnts till hans efterträdare. ÖSTERRIKE. I Wien är det misstrogna och spända förhållandet till Preussen i tilltagande. Tidningen Neve freie Presse för den 7 d:s meddelar i en korrespondens från London, hvilken skall härröra från en väl underrättad man, en rad nya upplysningar eller afslöjningar,, hvilka, om de bekräfta sig, skola ställa den preussiska regeringens afsigter i en mer än tvetydig dager. För ungefär en månad sedan, säger det wienska bladets sagesman, mottog . preussiska sändebudet i Florens, grefve Usedom, en instruktion af följande innehåll: Allianser rätta sig icke efter gemensamhet i regeringsprinciperna, utan blott efter intressena och utsigt till gemensam fördel. Den bästa allians blir således alltid den, som slutes mellan makter, hvilkas intressen icke korsa hvarandra, men som dock äro hvarandra nog nära för att verka tillsammans mot tredje man. Italiens och Frankrikes intressen korsa hvarandra i Medelhafvet, i Rom och på många andra punkter; en allians mellan dessa två stater kan således icke rekommenderas, hvaremot ett nytt: förbund med Preussen blott kan bli gagneligt för Italien. Detta visade sig redan 1866, och nu är tidpunkten kommen att verkställa hvad som den gången blef försummadt (inkorporerandet af Istrien, italienska Tyrolen, Dalmatien 0. s. v.). Preussen tviflar icke på att Italien skall visa sig sin nationella uppgift vuxet. Men i händelse den italienska regeringen icke vill gå in på Preussens förslag, måste kabinettet i Berlin öfverväga om det icke kan uppnå sitt mål genom att sluta sig till det nationella handlingspartiet i Italien. I riktningen af denna förtroliga instruktion, säger korrespondenten, bar Usedom fått sig ålagdt att bearbeta det italienska kabinettet och den offentliga meningen i Italien; han tillägger, att han antagligen inom kort skall vara 1 ständ att offentliggöra instruktionens fullständiga ordalydelse. Nence freie Presse anmärker härvid: I händelse den föreliggande underrättelsen bekräftar sig, skall man icke kunna neka, att grefve Bismarcks politik befinner sig på ohyggliga och äfventyrliga vägar. Ty genom sanunanverkandet med det italienska nationalpartiet iofvar han Italien icke blott Rom, utan också allt hvad det önskar för att fullständiggöra sina nationella gränser. Om detta meddelande hade blifvit oss tillsändt innan vi kände Usedomska noten, skulle vi utan vidare ha förklarat det för en fabel. Men vu har tyvärr allt blifvit möjligt, äfven det, som vår korrespondent meddelar oss. Emellertid vilja vi afbida de officiella förnekelserna från Berlin och aktstyckets ordalydelse. Österrikiska sändebudet vid franska hofvet, furst Metternich, har i dessa dagar lemnat Paris. Man trodde allmänt, och han sjelf berättade, att han ämnade sig till slottet Johannisberg, men enligt Indöpendance belge skall han ha varit sedd på bangården i Salzburg, blott få mil frän badorten Ischl,