Aftonbladet – 10 augusti 1868, sida 3

ASO TU SPETT, SVE OR MET TIDER BON Ten dinaviskt rike ligger vida mer centralt än Stockholm. Stockholmsbo. BERGEN SORAN Rättegångsoch Pollssaker. Dråp. En obygglig händelse tilldrog sig här i huf vudstaden sistlidne lördags eftermiddag klockan mellan 4 och 5, i det, då gardespatrullen från Södermalmstorgsvakten återmarscherade från aflösningen af posterna å Riddarholmen med flere ställen, en af manskapet, gardisten vid Lifkompaniet af Svea lifgarde AZ 19, Carl Aug. Zetterström, midtför Enskilda bankens hus vid Lilla Nygatan, med gevärsbajonetten stack förre disciplinsoldaten Edvard Leonard Sandberg i venstra sidan af bröstet med den påföljd att Sandberg, sedan han gått några steg, stupade på Kornhamnstorg och måste införas på Klingströms rakstuga vid Funkens gränd, hvarest han efter 10 minuters förlopp afled utaf blodsförlust såväl från det två tum djupa såret som ock genom näsa och mun, derur blodet straxt efter styngets erbållande äfven frustade. Polisförhör hölls i dag om saken, dervid gardisten Zetterström, som sitter häktad vid regementet, var inställd samt en hop vittnen inkallade. Förhöret bivistades äfven af regementets chef, generalmajoren frih. Leijonhufvud. Tilltalade Zetterström påstod att han blifvit af en civil person, som föröfrigt ogvädat aflösningspatrullen och ropat gåsungarn, skuffad, så att geväret faliit ned från axeln, samt att karlen, då detsamma skulle åter dit uppläggas, sjelf sprungit på bajonetten och rhållit såret. Häri instämde gardisten Nordöm, som gått i samma led som Zetterström ler sista ledet; det öfriga aflösningsmanskapet hade ej observerat händelsen, endast hört folk tala derom och äfven sett en karl vara blodig om munnen. Korporalen hade frågat om någon af manskapet skadat honom, men derpå fått ett nekande svar, Sedan korporalen på spörjsmål ef en poliskonstapel uppgifvit Zetterströms nummer och namn, hade han med aflösningen fortsätt marschen till vakten och efter ankomsten dit v ederbörligen rapporterat hvad han hade sig bekant om saken. Fyra stycken arbetskarlar, hvilka vid tillfället varit i sällskap med Sandberg, hördes derefter; och voro de sammanstämmaude i den uppgiften, att gardisten vändt sig om, gått några steg emot Sandberg och gifvit honom böjonettstöten samt sedan skyndat äter på sin plats i ledet. Att Sandberg förut skulle skuffat gardisten hade de icke märkt; men väl hade de sett att gardisten torkat bloden af bajonetten. Sandberg och de sjelfva hade kommit ut ifrån en krog och varit något upprymda. Till sist fick en dräng, som icke hörde till någondera sidan, aflägga sin berättelse om törloppet; och framgick deraf att gardisten Zetterström verkligen vändt sig om och gifvit Sandberg stöten med bajonetten. Sandberg har, efter hvad det säges, gjort ig känd för ett obändigt lynne och mycken aktighet samt har tidt och ofta varit pliktfäölld för fylleri och slagsmål. Han,som rar född här i staden år 1840, har förut varit anställd vid Svea garde, men blifvit ör opålitlighet derifrån bortskänkt, såsom let kallas då de afskedas från regementet utt å sträffkompanierna uttjena sin kapituation. Zetterström är ogift och vid 24 årg der. Målet uppsköts. — En tolfårig niding. Helsingborg den 8 Aug: sistl. söndag gjordes, enligt berättelse af trovärliga personer, mordbrandsförsök hos kustsergeant ?ihl i Höganäs. Den anlagda elden släcktes lyckigtvis genast, och mordbrännaren, en tolfårig gosse, rtappades straxt derefter. Det hemska i denna 108 ett barn alldeles oerhörda brottslighet ökas nnu mera genom den af gossen inför ortens kronoäinsman aflagda bekännelsen, enligt hvilken han mder loppet af ett par år anlagt mordbrand å ej nindre än 6 särskilda ställen, hvarigenom tvenne sårdar helt och hållet nedbrunnit och oskyldiga nenniskor blifvit misstänkta. Ändamålet med dessa lidingsdåd lär, enligt gossens uppgift, blott ha arit att få fröjda sig åt åsynen af det härjande lementet. -— Sedelförfalskare. Carlshamn den 5 Aug. Till örnyad bandläggving förevar inför härvarande ådhbusrätt ransikningsmålet med häktade bondmustrun Maria Jonasdotter från Krampanäs och wennes 16-årige son Ola Svensson, tilltalde för utwrångling här i staden af veterligen falska fem sdalerssedlar af Smålands enskilda bank. Svandena, som påstå sig icke förr hafva varit för rott tilltalade, afgåfvo en fullständig och som det ill synas sanningsenlig bekännelse angående sin lelaktighet i Gustaf Persson Lindbloms förfalskringsbrott. Lindblom, som bott hos dem, hade aft sitt egna rum, till hvilket ingen annan fick illträde och hvilket var omsorgsfullt tillbommadt, lå han der var sysselsatt med fabrikationen af de alska sedlarne; sägande Ola Svensson att han geom en fönsterlucka utifrån sett Lindblom tillerka ena ettan; att Lindblom, som märkt det, ervid uotat Ola att om han talsde om det för Ågon, så blefve både Ola och hans föräldrar häkade och ej lösgifna på sex år. Maria Jonasdotter ade till en början sig icke hafva åsett sjelfva farikationen, dock visste hon att de sedlar, som iennes man lemnat beune och hvilka han erhållit f Lindblom, ej voro riktiga, helst Lindblom, som örklarat henne att han fabricerat 6000 daler i alska 5 rår och kunde göra ettor med, bett enue vid utvexlingen vara försigtig, men medgaf ikväl slutligen att hon straxt i höstas sett då sindblom i Dennes hem förfärdigat falska sedlar; vilka hon dock påstod icke blefvo dugliga till utrångling. Lindblom hade sagt henne att om det yckades med förfalskningen, så skulle han lemna in fader 400 rdr att köpa för 100 rdr böcker, jervid tilläggande att dessa ej skulle vara Gudeiga; men om affären misslyckades så skulle han aga lifvet af sig, ty han ville på intet vilkor en ång till komma i arresten. — Stadsfiskalen aflemande till rätten ett paket, innehållande de persedar, som hos Lindbloms käresta Merthe Jenssen Wisslanda tillvaratagits, hvilket paket nu inför ätten öppnades. Det innehöll utom en hel del alska 5-rdrs-sedlar af Smålands enskilda bank och n del 1-rdrs-sedlar af Sverges rikes ständers bank, essa senare ganska skickligt efterapade; de redkap, hvarmed fabrikationen skett, samt en hoj mält massa, liknande silfver och troligen afsedd ör tillverkning af klingande mynt. Tillverkningen ade, enligt Ola Svenssons uppgift, tillgått sålunda, tt L. hade strukit fårg på en gummielasticumsulle, derefter fört denna öfver stämpeln, vidare gt sedeln på stämpeln och ofvanpå sedeln en lädeslapp samt sedan fört allt detta i ett skruftäd, hvarpå han skrufvade till och sedeln var färig. Ibland de i paketet befintliga saker fanns fven en liten flaska, som polisvaktmästaren Helltröm uppgaf innehålla gift. Under det ban var att på post i Merthe Jenssens bostad försökte an på allt möjligt sätt att få henne att bekänna vart Lindblom tagit vägen och hvar han hade tjroplarne förvarade. Efter mycket besvär brb