Aftonbladet – 10 augusti 1868, sida 3

Skörden hvete och vårsäd är numer nära nog afslutad här i trakten. Helsiogborg den 8 Augusti: Ett välgörande regn begynte omsider, efter lån väntan, i går på aftonen falla, och har under störr delen af natten ändtligen i någon mån läskat de af en tropisk hetta förtorkade och af törst för smäktande jorden. Gefle den 8 Aug.: Väderleken, med sin tryckande hetta, är fö landtmanren ett fortfarande klagoämne. Efte regn törsta de rödbrända ängarne, den hvitnand vårsäden, den afvissnande potatisblastern. Sjelfv. löfträden börja gulna af torka. n UTRIKES. ENGLAND. De årliga prisskjutningarne af de frivilligas artilleriafdelningar började den 4 dennes i Shoeburyness. Kärer från nära och fjerrar ha skickat dit sina representanter. Skjutöfningarne komma att fortgå i tre dagar. I Chatam pågå närvarande hvarjehands militära öfvingar, och isynnerhet är ingeniörkåren ifrigt sysselsatt med belägrivgsarbeten Den 3 dennes tilldrog sig härvid en olyckshändelse. Prins Arthur fick order att öfver en graf slå en bro, på hvilken trupper skulle rycka fram till stormning. Den enkla bron var snart färdig, och några afdelningar marscherade öfver den. Men då ett nytt detachement kom för hastigt efter det föregående, brast den och omkring 20 man störtade ned i grafven. Illa skadad genom fallet. och af flera bajonettstygn. afled en soldat på stället. Atta andra måste föras till sjukhuset. Den är 1866 nedlagda atlantiska telegrafkabeln har blifvit skadad, så att den för nä varande icke kan göra tjenst. Telegrafförbidelsen med Amerika lider dock derigenom icke synnerligen stort afbräck; ty 1865 års kabel, som befinner sig i brukbart skick, har hittills varit den hutvudsakligast begagnade. STERRIKE. Den senaste stora folkförsamlingen i Wien har icke fullkomligt motsvarat de förväntningar, som det österrikiska nationalpartiet fästade vid densamma, i det mötet under debattens lopp erhöll en öfvervägande social demokratisk karakter och slutligen urartade till uppträden, hvilka lifligt erinrade om den beryktade fredskongressen i Geneve. Mötet hölls i den bekanta dansoch förlustelselokalen Sperl och var besökt af öfver 3000 personer. Af församlingens ordförande, d:r Kopp, upplästes två resolutioner, så lydande: 1) Det wienska folkmötet fördömer Tysk lands sönderrifning och isynnerhet den, medelst våld genomförda uteslutningen af Österrike 2) Det protesterar mot en lösning af den tyska frågan på annexionernas väg. Denna fråga låter blott lösa sig genom friheten och genom att sluta sig till den europeiska socialdemokratien. Ett tredje förslag: Församlingen adopterar det aft social-demokraten Jacoby (i Königsberg) den 24 Maj framlagda programmet i alla dess puukter,, blef senare atertaget. Förhandlingarne öppnades med ett tal af professor Richter från Wien (en af inbjudarne), som strax gaf debatten en stark demokratisk riktning. Det var hållet i samma tonart som föredragen vid skyttebanketterna, och slöt med att angifva det parti, till hvil ket sönerna af det gemensamma tyska fäderneslandet hade att sluta sig för att uppnå de söndrade lemmarnes äterförening. Vi skola,, förklarade talaren, sluta oss till det parti, som är representeradt i oss sjelfva: det stora frihetspartiet i Nordoch Sydtyskland och framför allt till hela arbetaredemokratien, det tyska folkpartiet i Berlin, Leipsig, Hamburg och Frankfurt, detta parti, som icke vill något Tyskland utan Österrike. Talet mottogs med länga ihållande jubel, lefverop 0. S. V. r Efter Richter talade de frän festbanketterna bekanta sydtyska folkledarne KarlMayer från Stuttgart och Trabert från Hanau, den förre för upprättandet af ett sydtyskt förbund, den senare mot den preussiska annexionspolitiken. F. d. preussiske deputeraden Freese, som fick ordet efter Trabert, påstod att Bismarcks skadliga och fientliga pohtik kunde spåras öfverallt, och han ville erför uppmana sina vänner att hålla sig redo att handla, ty när Preussen inkorporerade Sydtyskland, skulle det också vara förbi med den borgerliga friheten i Österrike. Hittills hade debatten väsentligen varit politisk, men nu funno ledarne för arbetarpartiet: Pfeiffer, Kollatschek, Eckardt, Becker, Hartung m. fl., lämpligt att framställa den sociala frågan. Angerstein från Berlin förklarade sig för Jacobys program, men ville deri ännu ha upptagen satsen: Allas delaktighet i välständet, och en lika fördelning af all egendom. Arbetarne stodo i en tät skara at omkring 1200 man och leddes af sina anförare, hvilka hade ställt sig på gallerierna för att dess bättre kunna gifva tecken till de nödiga demonstrationerna. Angersteins förslag blef, enligt Neue freie Presse, mottaget med fruktansvärdt jubel. En rad andra talare framböllo, att den tyska frågan omöjligen kunde lösas utan anslutning till den europeiska socialdemokratien. En viss Leidesdorf menade, att Preussen hade en utmärkt aptit, men att det dock slutligen skulle oå denna makt som enhvar, hvilken öfverS in mage, en anmärkning, som blef!