Aftonbladet – 10 augusti 1868, sida 2

ft af 20 öre. Husdjursutställningen. IL Då det elfte allmänna svenska landtbruksnötet hade hållits i Malmö 1865 sades temig allmänt af dem som bivistat detsamma: Nu skola många år förflyta innan en lika torartad och mångsidig landtbruksutställning an åstadkommas här i landet. Det var såjedes obetänksamt att utsätta nästa möte redan till sommaren 1868, ty man bör låta vårt landtbruk få tid att hemta sig efter den stora ansträngningen. Sedan nämnde beslut fattades ha våra andtmän haft svåra år: de ha genomgått stora bekymmer och pröfvingar. Men att de icke förlorat modet, att landtbruket icke gått tillbaka, utan tvärtom gjort stora framsteg, derom har det nyss afslutade landtbruksmötets utställningar gifvit ett vittnesbörd som icke kan jäfvas. ta sakkunniga, med hvilka vi samtalat hafva obetingadt medgifvit att de funnit sig högeligen öfverraskade uf hvad här ide: Det har öfvergått våra djerfvaste förväntningar, hafva de sagt, och samma om a de gäster från andra länder fällt, som besökt mötet. På dessa företeelser måste man lägga stor vigt, ty deraf framgår ovedersägligt att både intresset för och äfven insigterna uti en rationel husdjursskötsel — vilkoret för ett framatgående landtbruk — alldeles icke minskats, utan ständigt ökats, och detta trots den svåra tiden. Såsom en särdeles tillfredsställande företeelse bör äfven framhållas, att samtlige de vid mötet utställda såväl nötboskap som hästar och tår, alla af de bästa racer som man känner, befunnits i ett utmärkt hull, och detta oaktadt förlidet ärs foderskörd i afseende på qvaliteten varit föga tillfredsställande, och det egentliga kraftfodret stått och står i högt pris, samt detta års foderskörd, hvad qvantiteten beträffar, befinnes högst betydligt underlägsen de föregående årens. Möjligen skall någon invända: Det förträffiga hull och skick, som de utställda djuren ega, bevisar endast att ett antal landtmän, som beslutit uppträda såsom utställare af husdjur, underkastat sig dryga kostnader att försätta dessa i ett utmärkt hull och åmedelst ådraga sig och djuren uppmärksamhet och utmärkelse. Men -erinras bör att kreatur af utmärkt beskaffenhet ingalunda erhållas genom ett trollslag. Dertill tordras tid, skicklighet och stora ansträngningar. Det öfvervägande antalet djur som vid mötet utställdes ha blifvit uppfödda af sina resp. egare, och då så icke är fallet, synes tydligt att de blifvit inköpta icke för att här exponeras, utan för att tjena som afvelsdjur, således för att förädla eller öka stammar, som redan finnas. Det är likaledes klart att ingen landtman, som här utställt: kreatur, minskat utfodringen på sina friga husdjur, för att presentera de förra i så mycket vackrare skick. Det är vida troligare att dessa landtmän utfodrat alla sina husdjur så rikligt, som tillgängen medgifvit, och det gör ju hvar och en som vill hafva så stor afkastning som möjligt af sina kreatur? Att emellertid ,expositionsdjuren erhållit en rikligare utfodring, ligger i sakens natur, men de ha också derigenom erhållit ett z ä Man erkänner äfven allmänt, deles i utlandet, att husdjursu illningar äro instruktiva och utgöra ett verksamt medel till befrämjande af en stigande husdjurskultur. Man anmärker stundom äfven, att det endast är de rika eller förmögna som kunna förskaffa sig de utmärkta djuren — och en sanning är, att den medellöse landtmanner ej förmår åstadkomma detsamma sm de bemedlade; men deri ligger icke något ski för den senare att athålla sig ifrån att klokt och väl använda sin förmögenhet på de yrkesgrenar hvaraf han vill och bör draga hög sta möjliga inkomst. De som gjorde sig mödan att med katalogen i hand granska de utställda djuren, blefvo föröfrigt lätt öfvertygade derom, att flera af dessa, som befunnos utmärkt vackra, egdes af landtmän hvilka e vilja räknas till förmögne, utan på si pjd till välbergade, och derow törde man vä blifva ense, att ett visst mått af förmögenhet fordras, för att kunna ega, vare sig husdjur, eller andra effekter af något värde. Att de förmögna landtmännen i första hand ned lägga stora kapitaler på inköp af utmärkta atvelsdjur, är en stor nationalvinst, ty utan dessa inköp skulle icke de bättre kreatursracerna kunna i andra och tredje hand öfvergå till alla de landtmän som äro mindre bemedlade. Man kan ej heller förneka att samtlige hosdjuren här i landet, just emedan bättre racer blifvit införda, nu äro af högst betydligt vättre beskaffenhet än för 20 å 30 år tillbaka, och att det absoluta värdet å dessa djur med hvarje år likaledes stigit högst betydligt. Innan vi öfvergå till en närmare redogö