Aftonbladet – 8 augusti 1868, sida 3

plågeri. Till förädling af hästafveln kunna de ej åstadkomma något annat resultat än möjligtvis det att frambringa några vackra exemplar af lyx-hästar. o Genom turfväsendets införande i vårt land skulle vi icke vinna annat än en föröknin; af de talrika snobbplantorna i Sverge, oc jag både hoppas och tror, att ett sådant retag skall dö af brist på uppmuntran från den stora publiken, som nog skall se det ihåliga och tomma i dylika tillställningar, sedan den första nyfikenhetens retelse blifvit tillfredsställd. Från Ladugårdsgärdet följas vi till Humlegården, men blott för att kasta en blick öfver det hela, ty vill ni ha en närmare redogörelse för kreatur och maskiner, så får ni vända er till detaljreferenterna. De till Humlegården gränsande gatorna hvimla af folk, som alla styra kosan mot porten till den gamla parken. Gröna och röda band vifta i knapphålen och man tror sig se en samling af wasaordens och hederslegionens riddare, men så är det icke, ty dessa ordensband äro blott ett tecken för landtbruksmötets medlemmar. Vid porten stöta folkströmmarne tillsammans i en hvirfvel, som urartar till en obehaglig trängsel; men har man väl en gång kommit in, så andas man med välbehag vid åsynen af de gröna gräsmattorna, de prunkande blomsterrabatterna och de spelande vattenkonsterna till höger om stora allen. Man kan icke gå der förbi utan måste göra en promenad mellan blomstersängarne, för att beundra den smak hvarmed allt är ordnadt, och i sitt hjerta tacka direktör Eriksson på Haga för en så angenäm öfverraskning, ty en öfverraskning är det för mången att träda in i en tjusande trädgård då man väntar att genast komma in bland kor och tjurar, höns och burar etc. Der till venster gnägga hästarne i korus. Om ni promenerar ditåt så skall ni se att bästafvelns förädlipg tycks hafva varit på god väg redan innan landet lyckliggjordes med offentliga kapplöpningar. Många af dessa groflemmade och starka djur skulle visserligen icke kunna täfla i snabbhet med de fint bygda kreatur som togo prisen på Ladugårdsgärdet, men de äro ej heller bestämda för lyx och prål utan för att göra nytta. De kolossala tjurarne och oxarne hafva samlat en stor skara beundrare omkring sig: — Tänk hvilken präktig biff! utropar en gourmand framför en fet.slagtoxe. — Om jag hade dig hemma i hagen, säger en bonde och betraktar med beundrande blickar en jättetjur, som står der i spiltan med jernring i nosen, en bild af den råa kraften kufvad af intelligensen, Tjuren bär namnet Prinsen och två af hans grannar heta Hertigen och Amiralen. , De måste bestämdt alla tre vara från Östergötland, och då kan man lätt förstå detta rörande prof på royaism. Husmödrarne stanna beundrande framför: dessa långa rader af kokreatur, som äro så blanka och fina att de skulle kunna spatsera inne i en salong, och vaktarne bestormas at frågor: hur mycket den kon mjölkar, hvad den svarta kostar, och om den hvita aldrig haft längre horn än hon nu har? Hönsen representera det komiska elemenet och samla en munter åskådarkrets kring sina burar. Den polska tuppen som står der, med den ofantliga fjäderbusken på hufvudet påminner om drottningens: löpare, och hönan; med röda kammen och tofsen i nacken, är u en bild af vår tids eleganta balbjeltinnor. Kalkonerna der i buren låta som om de diskuterade den kommunala rösträtten, och gässen tätt bredvid gifva oss en trogen föreställning om ett kollegium sqvallerasticump. Från de befjädrade artisternas konsert ockas vi af Ändra gardets musikkår till paviljongen, der man hvilar sig och lyssnar ill hr Sjöbergs populära potpourrier. Mellan afdelningarne går man för att bese arbetande tröskverk, ångpumpar och ångplogar, tills man omsider hamnar i rotundan framför en sexa, der man pröfvar landtbruksmötets alster in natura. Vill. man sedan rätt sluta sin dag så går man fram till ett af schweireritälten och dricker en skål för det tolfte ulmänna svenska landtbruksmötets medlemnar, både de tvåoch fyrbenta. Richard. BASS PRE