Aftonbladet – 8 augusti 1868, sida 3

gor äro genomborrade och några hafva mottagit ända till 50 kulor. En ny regering har redan blifvit utnämd för Venezuela af segraren general Jos6 Fades Monagas, som likväl icke deltager i densamma, utan har såsom en äkta republikan dragit sig tillbaka till sitt hem i Barcelona. MRS SANSAT Krönika. När Stockholmaren vaknade den 5 Augusti tittade han nyfiket ut genom fönstret, för att se efter om inte månan och stjernorna löpte i kapp med solen, ty inte kunde det vara möjligt att dagens stjerna gick sin vanliga lugna gång på en så märkvärdig dag, en dag, som bar den stora kapplöpningsfesten i sitt sköte. Men länge fick Stockholmaren icke gnugga sig i ögonen förr än han sjelf måste ut och löpa i kapp med den stora publiken, för att få en god plats på Ladugårdsgärdet, der noblessen bland hästar ioch ryttare skulle för förja gången uppträda på hufvudstadens skådeana. Det är visst inte första gängen, anmärkte några af den gamla tidens män och började tala om sina minnen från den tid då salig kunglig sekter Noring stod i spetsen för ett kapplöpningssällskap i Stockholm. Se då hade man hästar som dugde, äkta arabiska hingstar och engelska fullblodsston! Och så fort man red sen! Ryttarne måste binda silkesdukar för mun, för att icke qväfvas af luftdraget, och hästarne gåfvo upp andan sedan de vunnit pris. Ja, det varen tid för sport, men hvad som i dag kommer att presteras kan bestämdt aldrig komma att jemföras med hvad vi sågo i den gamla goda tiden. Så språkade gubbarne, men nutidens generation brydde sig icke mycket om deras tal, utan sprang allt hvad tygen höllo för att hinna fram till kapplöpningsplatsen innan klockan slog 2. Omnibusar och droskor kilade om hvarann, som om det gällt ett subskriberadt pris af minst 1000 rdr,, och fotgängarne knuffades och armbagades för att först komma ut genom Ladugårdslandstullen. Ute på gärdet hvirfiade dammet i så täta moln, att de fördunklade solen, hvilket var ganska välkommet, ty solstrålarne började redan tidigt på förmiddagen att bränna heta som i Italien. Många tusental af åskådare intogo friplatserna på de kringliggande höjderna, och de andra trängdes för att skaffa sig en bilJett inom kapplöpningsbanan. Läktarens första bänkar skimra redan af glänsande damtoiletter, och en himmel af gungande parasoller skymmer bort utsigten för herrarne som sitta bakom. En skara hästälskare i grefliga och friherrliga livreer leda de nobla kapplöpningsdjuren fram och tillbaka kring väghuset, der kännarne lorgnera hästarne som ,om de voro dansöser. Andtligen ringer klockan öch de första täflande rida in på arenan. Hvad de äro söta! — hviska damerna på läktaren och följa med sina kikare de uniformsklädda löjtnanterna. Flaggan hissas opp, tecknet gifves och fram spränga officerarne som om fienden vore dem i hälarne. Ett sorl går genom åskådarhopen, några af de mest entusiastiska försöka att springa i kapp med hästarne, herrarne på läktaren klänga upp på bänkarne och hålla vad, under det att damerna uttömma alla interjektioner för att ge luft åt sin sinnesrörelse. Myggan vinner! Myggan har vunnit! Herre Gud den söta Myggan! utropar en äldre dam med en hänförelse, som bestämdt skulle ha förmått henne att omfamna grefvens sto, om kreaturet hade varit inärheten. — Tänk dig kungens pokalpris! Men jag unnar det gerna åt Myggan, läspar en liten fröken i hvit sidenhatt ät en kavaljer, klädd i röda hundskinnshandskar. Nu rider segervinnaren in på vägplatsen, sedan han först blifvit helsad med applåder. Ryttaren hoppar af Myggan, och kreaturet (förlåt att jag begagnar ett så simpelt ord om en nobel häst, men det är bara för att riktigt tydligt kunna skilja den från de entusiastiska kännarne,) ledes fram för att tacka för ublikens bifall. En så stor uppmärksamhet kan icke annat än hänföra en publik, som förstår att skatta häst-talanger efter förtjenst, och derför helsas Myggan för andra gangen med bravorop och handklappningar. Fidonc! hvilka applåder! Hvad de svenskarne äro döda af sig. Ack, ma chere, du skulle höra huru man helsar en segrande häst i Paris. Hvilket lif, hvilken storm af bravorop! Man nästan tjuter af förtjusning, säger en dam till sitt sällskap, som också ogillar svenska publikens lama applåder för en så gudomlig häst. När man hör ett vackert fruntimmer tala så, tänker man ovilkorligt på prinsessan som var tjusande vacker, men som inte kunde Öppna mun utan att en groda hoppade derur. öjtnanterna byta ut sina uniformer mot den välkända jockeykostymen och uppträda åter på arenan. Denna förnedring att ikläda sig en tjenares skepelsebelönas af publiken genom dess stigande intresse för deltagarne i hvarje löpning. Ljufva småleenden, varma blickar och bravorop från läktaren, handtryckningar och lyckönskningar inom vågplatsen och en gapande förundran från den stora mängden, möter segraren då han på sin flåsande springare rider tillbaka inom inhägnaden. För kontrastens skull har man blandat in några grofva plantor från folket bland snobberiets blommor. På programmet står Priser för allmogens hästar,, men namnen på ryttarne och hästarnes egare har man helt naturligt utelemnat, ty det skulle blott ha ickt obehagliga känslor att behöfva läsa simpla bondnamn, sedan man nyss genomögnat den länga listan på kappridande grefvar och baroner. Innan ni lemnar kapplöpningsbanan så säg uppriktigt hvad ni tror ändamålet vara med dessa försök att införa denna art af sportväsende i Sverge? Förädling af hästafveln, arar ni liksom de flesta. Kasta då en blick på den stora sportverlden i andra länder, der kapplöpningarne stå i blomma. Denna sportverld består uteslutande af den stora familjen Snobb. Om ni letar med ljus och lykta skall ni omöjligt finna en sportman som verkligen har till uppgift att förädla hästafveln, men i dess ställe skall ni finna tusentals rika oduglingar offra sin förmögenhet för en narraktig fåfänga, och ruinerade spelare. som begacsna sig af de nyv