Aftonbladet – 8 augusti 1868, sida 2

Utställningarne i Slöjdskolan. L Hvart man under de senaste dagarne begifvit sig i hufvudstaden, bar man öfverallt mött personer, dekorerade med röda, hvita, blå och gröna bandstumpar i knapphålet eller en polett i samma färger på bröstet, utvisande. deltagare i den högtid jordbruket, slöjderna och imdustrien nu fira. Att orda om behofvet och vigten af sådana möten och utställningar är alldeles öfverflödigt, sedan numera intresset derför blifvit allmänt och börjat nedtränga till sjelfva folket samt lifva detsamma för dessa täflingsstrider. . Så har det utan tvifvel varit glädjande för alla att se den beredvillighet, hvarmed hela landets befolkning omfattat de nu pågående utställningarne, liksom man är dem tack skyldige, hvilka haft sig uppdraget ordnandet af: det hela och dess detaljer, för den möda och omsorg de egnat åt fullgörandet af sitt uppdrag. Genom dessa förenade bemödanden har också ett vackert resultat vunnits. Det tolfte allmänna landtbruksmötet hedrar vårt land och ingifver aktning hos utländningen, på samma gång det framhåller för oss sjelfva de krafter och resurser vi ega, ådagaläggaer de framsteg vår modernöring och andra näringar gjort under en jemförelsevis kort period, samt eggar oss till nya ansträngningar, arbete, flit och idoghet, genom att hänvisa oss tillbaka på den tid vilemnat bakom oss samt antyda förhoppningarne och utsigterna för framtiden. För det lifliga deltagandet i mötet torde man i viss mån hatva den omständigheten att tacka, att denna högtid gynnats af det herrligaste väder, och att ingen epidemi eller andra ogynnsamma sanitära förhållanden afskräckt, från besök i hufvudstaden. Om någon i landsorten ännu skulle tvifla härpå, torde det vara bevisande för det goda sundhetstillståndet i närvarande ögonblick inom hufvudstaden, att den nyligen här inrättade begrafningsbyrån icke gjort några affärer under mötet och att en at Stockholms läkare häromdagen beklagade sig öfver att Stockholmarne blifvit odödliga. Under det förträffligaste helsotillstånd begifva vi oss således af till slöjdskolan vid Mäster Samuelsgatan. Vi kasta en blick på den ståtliga byggnaden, som skulle vara ännu ståtligare, om den låge på en fri och öppen plats. Öfver portalen är anbragt: en dekoration med Sverges och Norges vapen, och deröfver fladdra de förenade rikenas, samt Danmarks och Finlands flaggor i vänskaplig förening. I trapporna trängas uppoch ned-i gående besökande, men vi skynda förbi dem: och stanna uppe i förstugan till första våningen, för att hemta andan. Ref. begagnar sig af detta lämpliga tillfälle, för att till sitt sällskap framföra en ursäkt i följande ordalag: Mitt herrskap, jag har den äran att på förhand säga er, att jag blir en mycket medelmåttig ciceron. Det är alldeles omöjligt för en stackars ref. att vid dylika tillfällen taga alla detaljer i skärskådande; jag kan på sin högsta höjd gifva eder en ytlig öfversigt af det hela, och det är mycket möjligt att jag dervid förbigår en hel hop särdeles anmärkningsvärda saker, och talar om åtskilligt som är mindre vigtigt, Jag är förresten er tjenstvilligaste tjenare! Efter framförande af denna, ursägt känner jag mig litet modigare, och vågar föresfå att