Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 3

henne till fängelset, der öm blifvit enka. Stener var lätt funnen och med qtt glädjeskri lyftade Jo sephine upp sin mors ring! Konsul Bonapartes fr var stolt öfver fru Beauharnais. Hon satte ringel bredvid Napoleons vigselring. ns oo r förgingo. Josephine hade blifvit kejsarinn: och satt vid sidan af en verldsbesegrare på verl: dens mäktigaste tron. Kriget mot Österrike stod åter för dörren. Napoleon kom för att taga af sked af Josephine innan han drog ut i fält. Har kysste henne på den ädla pannan och tryckte hen nes hand... ät Madame, frågade han plötsligt förvånad och med stränghet, i det han upplyftade hennes fin ger, hvar har ni er ring? Förskräckt märkte Josephine att hon blott ba: sin mors ring; Napoleons vigselring var försvun nen, oförklarli örsvunnen. Gråtande klagade hor öfver sin förlust; ledsen tg Napoleon afsked — för att eröfra sig en furst till gemål. Men hvar hade Josephines ring försvunnit? Den var och blef borta och hon återsåg den ej. Hon dog i det ögonblick då hemnes gemåls stjerna sjönk; ringen, som ej hade någon betydelse för henne mera, återfann hon i Trettioåtta år förflöto. Napoleon hade aflidit den 5 Maj 1821, hans son var äfven död; arfvingen till de dynastiska br lefde som flykting i London. Hans förhoppningar voro döda, ene framtid föreföll honom som ett onyttigt tålaEn dag sammanträffade ma Louis Napoleon i ett sällskap i London med en skön ung spaniorska, grefvinnan Eugnie Montijo. Den lifliga, älskliga flickan intog honom ofantligt och han sysselsatte sig med henne så mycket mera, som hon tydligt behandlade prinsen med mycken utmärkelse och sympati Med förvåning varsnade han en vi selring på hennes finger, och kunde ej återhål sig från att göra en fråga angående detta ovanliga smycke hos en flicka. Utan tvekan berättade grefvinnan honom historien om denna ring, hvilken försatte prinsen i den största oro och spänning. Eug6nie hade erhållit ringen, som skänk af sin moder, och denna hade åter, då hon var liten flicka, på det underbaraste sätt kommit i besittning af densamma. År 1809 lefde grefve Montijo som fransk officer i Paris. Hans dotter, Eugenies mor, brukade vid middagstiden då det var vackert väder, leka i Tuilerieträdården under uppsigt af sin guvernant. En di lå de återvände hem, visade henne den treåriga flickan en guldring, som hon erhållit af en liten gosse, som kröp omkring i sanden Guvernanten återvände straxt till trädgården, men af barnet fanns intet spår; de följande dagarne ejheller. Sålunda förblef den i den lilla flickans besittning, gömd bland hennes öfriga smycken. Hon förmälda sig senare med en onkel, och gaf den 5 Maj 1826 Eugånie lifvet. Till minne af denna händelse lät hon gravera den 5 Majs datum i ringen, för hvilken hon hyste en egendomlig pietet, och sedan sin konfirmation bar Eugånie den som ett dyrbart minne af sin mor. Spaniorskan drog härmed ringen från fingret och räckte den åt prinsen. I ringen stod den 5 Maja datum graveradt, den unga flickans födelsedag oc! Napoleons dödsdag, Men dessutom bar den boka stäf fyerna Tr och N. xx 4 Detta är kejsarinnan Josephines vigselring,, utropade prinsen, förskräckt öfver den Sällsarama skickelsen. Förlusten af denna ring har utgjort vår sorg och varit oss oförklarlig. Nu uppenbarar sig hemligheten. Den lilla gossen, som lekte i sanden i Tnilerieträdgården, kan ej ha varit någon annan än jag. Jag var då ett år gammal, och. saken måste ha tilldragit sig sålunda, att då jag lekt med min tant, kejsarinnan Josephine, jag dr git ringen från hennes finger och tagit den ner med mig, utan att vidare tänka derpå. Ja, jar, tillade han mod öfvertygelse och glädje, det är kejsarinnan Josephines förlorade vigselring, vår sea talisman. igsel kall) Josephines vigselring, samt återfunnen, en lyckobringande talisman. Några år senare Plet Louis Napoleon kejsare, Eugenie Montijo kejsas rinna, Deras residens blef Tuilerierna. — Jemnsegling. te anför Stay Amtst. följande exempel: Skonerten Hermod, kapt. Meling, och briggen Smaragd, kapt. M; afgingo från Stavanger den 10 detta är I barlast till Galatz, dit de anlände något så nära samtidigt. Från Konstantinopel afgingo begge fartygen på samma tid, passerade Gibraltar å en gång, följdes åt till uppgången af engelska Ena len, hvarest de skildes under sydostli kultje. Tillfälligtvis höllo begge vester om Irland och norr om Skotland samt ankommo samtidigt på Stavangers redd den 20 Juli med 5000 tunnor råg. — Par qui — par Adol. Den franske skriltställaren Prevost-Paradol gg bekant, nyligen utgivit ett arbete, som väckt stort uppseende: a nouvelle France. Här om dagen kom den täcka baronessan P... in till bokhandlaren amygt och frågade: Ninna här Monsieur Provost? Det finns ingen person här m ip, varde commi rn artigt ed det namnet, Men det är en bok, jag frågar efter. Ah! jag förstår, Sbbö Erovests arbeten.... Nej, svarade baronessan otåligt, den nya bosen hvarom hela verlden talar: Monsienr Prerost. Par quita Par Adol!s — Täpänål och ilagtepot. En preusare oca en Bordeaux-bo sutto härom qvällen på af Riche i Paris och såmtalade om de nya skjutvapnen. Våra tändnålsgevär äro mycket, mycket bättre in ert Chassepot,, repe le envist kung Bisnarcks undersåte. Min vän,, inföll rg, oe dtäligt, det hörs tt ni inte känner till ssepot Ser ni, man vehöfver bara ladda det på söndagen, så skjuter let sedan hela veckan.