Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. MHejsarinnan EugÅnies ring. Det var den 23 Juli 1794; franska revolutionens skräcktid lefde sina sista timmar. I ett af de dystra fängelserna af det gamla slottet Luxembourg; satt enännu ung qvinna, hvars sköna ögon voro uppsvälda af tårar, med hufvudet, lutadt mot handen örsjunken i tankar. Det var Josephine Beauharnais, som blifvit enka samma morgon. På cellens stengolf låg ännu det af tårar genomdränkta brefvet af hennes man, general Beauharnais, i hvilket han tagit afsked af henne innan han gått till den omättliga guillotinen. Att hon ville rädda honom var hennes förbrytelse och den var stor nog att försäkra henne döden genom bödeln. Hon gjorde sig beredd derpå; dot förskräckliga egde ju ej mera någon skräck för henne. I morgon, i morgon. var det möjligtvis förbi, Och plötsligt, liksom ville hon ej försumnma det gynnande ögonblicket, drog hon sin moxs ring från fingret, kysste den under tårar bhumdrade gårger och utropade: .Du skall ej falla i bödelns händer, ej du! för dig skall nog finnas en plats, dp du blir begrafven. Hon såg omkring sig på golfvet och blef varse en lös sten. Fyn lyftade upp den och dolde rinen 130 en uti fördjupningen, sedan tillslöt hon -.er denna gömma. on Men Josephines öde förde henne ej till schavotten. Med Robespierres fall fyra dagar senare, slutade skräcktiden och fängelserna öppnades. Josephine var fri. . Ivenne år voro ännu ej förflutna då den ännu sköna enkan räckte sin hand åt en ung, af den första krigsäran uppburen general: Napoleon Bonaparte. Några veckor senare var hon vittne till de triumfer, hvilka hennes man firade i Italien på slagfälten. Kom så den 18 Brumaire; Bo naparte blef konsul; hennes residens blef slottet Luxembourg. . Då erinrade sig Josephine åter sin förborgade ring. Den var för henne liksom en klenod, som förenade henne med det förflutna. Bonaparte följde oa ÅA Ao Nga Se i rr NES bg 6 STARS eg SNRA Mn ÅL CI NA ve nen a 0 Vg