Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 3

straffad. Det geografiska studiet. I. Man hör ofta sägas att kännedomen al flera lefvande språk i vår tid är ett nödvändigt vilkor för en persons högre bildning, och vi förneka ingalunda sanningen af denna sats Men månne det icke är nästan lika vigtig att känna de länders beskaffenhet der dessa språk talas och hvilkas naturegendomligheter i icke så oväsentlig mån betingat folkets karakter och sålunda inverkat äfven på språkets daning och utveckling? Man skall häremot kanske invända att språkkunskapen i främsta rummet har att förmedla det andliga utbytet folken emellan, att hon bereder oss tillträdet till blomman af nationernas lif, deras litteratur, samt att denna kunskap i följd häraf står öfver den nakna kännedomen af ett lands natur. Men denna sats håller icke streck i alla afseenden. Högre står naturligtvis kunskapen om ett folks litteratur, än kunskapen om dess lands beskaffenhet, men den oftast förekommande praktiska tillämpningen i stort af språkkunskap rör sig inom en vida lägre sfer än den litterära. Huru mången kan icke flera språk och vet dock intet om deras litteratur? En sådan kännedom af ett språk kan med skäl kallas innehållslös, då deremot den som verkligen gjort sig reda för ett lands naturliga förhållanden häri eger en positiv kunskap om detta land samt ovilkvrligen gjort en djup inblick i dess folks väsende, om också blott från en sida, men en sida som i många afseenden utgör basen äfven för den andliga utvecklinen. Såsom bevis härpå anföra vi blott Holands och Englands kulturhistoriska utveckling, som tydligen utvisar huru just dessa länders geografiska läge och beskaffenhet betingat de båda folkens mest framstående egendomligheter. I våra undervisningsanstalter, såväl högre som lägre har dock en ganska ringa vigt fästats vid det geografiska studiet. Väl bibringas här redan i skolan kännedom om vissa geografiska förhållanden, isynnerhet om eget land, men deremgt har föga eller intet skett för att utbilda de sålunda samlade kunskaperna till en lefvande insigt. Vid akademien föredrages icke den geografiska vetenskapen, Man har på dessa vetandets höjder glömt att våra dagars geografi längesedan trampat ur barnskorna och icke mer blott är en hjelpvetenskap åt historien. Med Alexander v. Humboldt och Ritter tillledare har jordbeskrifningen eröfrat sig en sjelfständig plats i vetenskapernas leder. Det är vyer af det mest storartade slag som denna vetenskap upprullar tör vårt andliga öga och ju längre man framtränger i densamma i desto högre mån skall man finna att geografien är en sannskyldig verldsbeskrifning. Här behöfver man blott ihågkomma att det är denna vetenskaps idkare som föranledt och till en del möjliggjort den civiliserade menniskans utbredning öfver hela jorden samt att densamma fortfarande sysselsätter sig med undersökningen af de fysiska lagar som betinga lifvet i de skilda trakterna af vår planet, och för hvars möjlighet vilkoren ofta äro ganska skiljaktiga, ehuru ännu relativt föga kända. Med Amerikas och Australiens inträde Fö det civiliserade lifvets tummelplats öppnades för geografien på sätt och vis en ny gera. Det gällde icke mera blott att känna dessa verldsdelars konfiguration, man måste äfven undersöka deras bergoch vattensystemers natur, deras klimatiska förhållanden m. m. för att göra det möjligt för europåer attutbreda sig öfver dessa vida landsträckor och en sådan fortskridande utbredning betingades ovilkorligen at den tillväxande utvandringen från Europa. — Denna visserligen jemförelsevis unga vetenskap, den moderna geografien med sina vidgade vyer, är det nu som man hos oss, och i många andra länders skolor också, fortfarande äflas med att söka intvinga i de tarfliga formerna af en pueril kännedom om några yttre förhållanden på vår jord; ja det har väl (i vissa läroböcker) gått så långt, att den s. k. politiska geograen inrymts ett vida större och högre rum än den egentliga kunskapen om beskaffenheten af jordens skilda delar och deras förhållande till hvarandra, ett förhållande väl icke oberoende af menniskans inflytande i stort, men utan synnerligt beroende af dagens politiska händelser och omindelning af några! mer eller mindre för det stora helas fortgång likgiltiga jordlappar. Den tid är längesedan förbi då den geografiska kunskapen bestod i bredvid hvarandra i minnet uppradade tomma namn, Bakom dessa namn hade då, för en 40 å 50 år sedan, ännu icke det medvetna lif uppspirat, som nu ger de skenbart så torra geografiska notiserna fulla intresset och värdet af för menniskan dyrbara kunskapsvinningar. Men så aflägsen är icke denna tidpunkt ändå, att icke spår af dess inflytande ännu ganska tydligt kunna skönjas i beskaffenheten af det geografiska studiet i våra skolor, Man varsnar detta isynnerhet hos dem, som allaredan lemnat skolåren bakom sig, men dock ännu stå dvceamma så nära, att de borde kunna minnas ett och annat af geografi mn. Itt och annat komma de visserligen ilag, men deras geografiska kunskap för reter ötverhufvudtaget ett kaotiskt virrvarr af få ihågkomna och en mängd halfglömda förhållanden, som ofta kan föranleda hos dem en alldeles befängd åsigt om en sak, måhända ganska vigtig för dem sjelfva att känna, till och med i rent praktiskt afseende. Geografien inskränker sig nemligen icke till en teoretisk kunskap om jordens förhållanden, utan ingriper så tillvida alldeles omedelbart i det praktiska lifvet, som just denna kunskap är af högsta vigt vid flera af vår tids kulturföreteelser, såsom t. ex. sjöfart i högre mening, handel och, med förbigående af andra riktningar, äfven emigrationen. JEn mera tidsoch sakenlig bildning i detta afseende äfven i vårt land är derföre högeligen af behofvet påkallad, I detta syfte har mycket förbättrats, i det utanlexorna ur bok til en del upphört, och kartan, den åskådliga bilden af jorden, i väsentlig mån intagit dessas plats vid underingen; men det stora felet qvarstår i alla