Aftonbladet – 6 augusti 1868, sida 3

må och exporterå vårt goda jern, som nu just i följd af bristande kommunikationer med och inom bergslagerna alltmera börjar undanträngas från verldsmarknaden. Följden häraf har blifvit att hela Sverges, men isynnerhet Stockholms handel och sjöfart betänkligt minskats, samt att en stor del af bergslagsbefolkningen genom bristande arbetsförtigt nödgas i stor skala utvandra till Amerika. Mer denna fråga rör icke blott Stockholm och Mälardalen samt dess bergslager, utan äfven större delen af det spanmålsproducerande Sverge, hvarpå Östergötland utör ett slående exempel. För tio till tjugu år sedan exporterade derma rika spanmålsort nästan intet till utlandet, men sände sin äd och sina ladugårdsprodukter landvägen öfver Askersund tio, femton, ja ända till tjugo mil inåt Nerikes, Wermlands och Westmanlands bergslager, der de alltid kunde påräkna att få sin vara väl betald. Den tiden fanns nästan i hvarje socken bönder, som egde sina femtio till hundratusen rdrs förmögenhet. Men sedan utlandet byggt jernvägar till sina grufvor, har tillverkningskostnaden för dess jern så nedgått, att vårt i brist af dessa förbättrade kommunikationer fått allt svårare att vinna afsättning, hvarför stora sträckor af våra bergslager nödgats upphöra med sin naturliga moderväring, jernhandteringen, samt i stället svält föda sig genom att ur dålig jord uppdraga ofta felslående skördar. Nu har ÖstergötJand ordnad och betydlig spanmålsexport till utlandet, men hela denna förr så rika provins är likväl nu nästan på väg att gå under i ojemn täflan med utlandets i klimatiskt, topogräfiskt och kommunikativt hänseende vida lyckligare lottade jordbrukare.