Aftonbladet – 5 augusti 1868, sida 3

tågbar, alt vi äro fast beslutna på att värna or vår godå f2tS och att blott afbida den tidpunkt då det åter blir Möjligt för oss att förena os med det öfriga Tyskland ! (Stormande, fortfarand bifall.) En närmare utveckling af våra plane kunnen I icke vänta från detta ställe; men alltin; beror på det lyckliga begagnandet af ögonblicket Så mycket kan jag försäkra er, att när det rätt: ögonblicket kommer, skall från vår sida den rätt: bragden icke uteblifva. (Bifall.) Men I, min: herrar, hafven den pligten att understödja oss! : skolen bli våra missionärer. Vi uppmana eder och äro öfvertygade om, att I, när I lemnen vår land och återvänden till edra hemorter, skoler öta propaganda för oss, att I skolen förtälja hvad P här hafven sett och skildra våra känslor: Sähhiäg. I kunnen göra det med godt samvete ty vårt Östetrike är icke det gamla Österrike nej, det är ett fritt lahö; hvilket begär att upp tagas i Tyskland, och det är icke blott ett tale sätt, att Österrike endast kan bestå som en libe ral stat. Österrike skall föra frihetens sak i Tysk land och utbreda kulturen mot öster. I kunner icke neka, mina herrar, att Tyskland ännu kar behöfta eh god portion frihet! I detta hopp tömmer jag pokalen för hela det stora tyska fäder neslandets fratntid!s A Kurandas tal blef naturligtvis mottaget med länge ihållande bifall och lefverop. Bland de öfriga talarne blef särskilt en simpel bonde och skytt från Kirchbiehl i Tyrolen vid namn Heokenbleckner helsad med starkt bifall, då han yttrauc; 1862 var jag med i Frankfurt vid den första vycka skyttefesten, och der hörde jag tal om tyskt broderskap och tysk enighet, så att det var en lust deråt. Men hvad hände fyrå år derefter? Det tyska inbördeskriget uppstod, hvari tyskar sköto på tyskar, och slutligen blef till på köpet i Berlin uppstämdt ett Tedetum! (Stormande applåd.) Skulle dessa skyttefester ha någon betydelse och våra tal icke vara ett rent munväder, så måste hvarje tysk — det vare sig i Tyrolen eller Baiern, i Preussen eller i Österrike, korteligen öfverallt der det tyska tungomålet ljuder — hjelpa till, att vi aldrig mer upplefva ett annat 1856, då tyskar sköto på tyskar, och och att icke en tysk furste, när tusenden ligga utsträckta på valplatsen, firar en segerfest! Nej, Preussen har icke segrat! Regöringen i Berlin har segrat, men folket har förlorat. (Våldsamt bifall.) Såsom en bonde från Tyrolen utbringar jag ett lefve för alla tyska bröder, och eftersom Tyrolen är utskriket för sitt sinnelag i trossaker, utbringar jag också ett lefve för den nya ministören Wien!