Aftonbladet – 5 augusti 1868, sida 3

nd lr ba sida. UTRIKES, BELGIEN. Regeringen har för afsigt att föröka konsulaterna i länderna utom Europa och öfver :Ihufvad taget förläna dem en större verksamhet för den belgiska handeln. Några utnämningar ha redan skett. Utrikesministernh ytirar i sin berättelse, som åtföljer det kongl. dekretet härom: I allmänhet lysande, har dock den belgiska handeln en svag sida: vi sälja mycket i Europa, men för litet utom detsamma. Detta missförhållande måste afbjelpas. — Belgien kommer icke hädanefter att ha några aflönade konsuler i Europa; ministern anser vid de nuvarande lätta kommunikationerna desse öfverflödiga med undantag af konsulatet i Donauländerna, der en aflönad konsul fortfarande skall finnas. Deremot skola konsulaterna i länderna utom Europa förökas. Redan äro konsuler utnämnda för Persien och de sydamerikanska staterna på vestra kusten. I Washington skall icke längre något generalkonsulat finnas, utom en särskild konsul för handelsangelägenheterna, hvilken omvexlande skall vistas i unionens särskilda städer. -Konsulater komma framdeles äfven att upprättas i Siam och Cochinchina samt i Australien. ÖSTERRIKE. Enligt Memorial diplomatique för den 30 Juli ha de upprepade ryktena och meddelandena om ett förment närmande mellan Preussen och Österrike förmått rikskansleren Beust att konfidentielt uttala sig för de främjmande makterna om Österrikes nuvarande ställning både till Preussen och Frankrike. Hufvudinnehållet af hans förklaring kan sammanfattas i den sats, att sedan kejsarmötet i Salzburg ingenting blifvit :förändradt i det vänskapliga förhållandet mellan hofven i Paris och Wien. Åfven Weserzeitung innehåller ett bref från Wien, hvilket i det väsentliga bekräftar Mem. diplom:s meddelande. Beust, heter det deri, utgår från det förklarandet, att kabinettet i Wien icke känner någon tilldragelse, som kunde ha gifvit anledning till dessa rykten. Österrikes ställning till Preussen har alltid förblifvit densamma, och det har ständigt varit det wienska hofvets sträfvande att undgå alla slitningar och missförstånd för att vidmakthålla en yttre, vänskap med kabinettet i Berlin, men det har icke förefunnits något slags anledning ) att gå utöfver denna gräns eller att inleda underhandlingar i bestämda syften. Ryktena ; om dylika underhandlingar ba efter riks-, kanslerens förmenande blifvit utspridda i af-, t I n I a sigt att stifta split mellän Österrike och Frankrike, men detta sträfvande har alldeles slagit fel, då Frankrikes och Österrikes intressen i flera väsentliga punkter äro indentiska, af hvilken orsak npägon förändring ej heller kan inträda i det goda förstånd, som blifvit grundlagdt i Salzburg. Bland de mera framstående talarne vid cisten Kuranda, medlem af riksrådets deputerade kammare, hvilken vid banketten den 30 Juli (fjerde festdagen) hufvudsakligen ytt-q rade sig sålunda: ce Ju varmare mottagandets glädje varit, destol, smärtsammare är för oss den känsla, att vi skola f vara politiskt skilda från våra tyska gäster och icke veta när vi en gång kunna vända till-8 baka till dem. Det är ett fruktansvärdt, ett oer-)k hördt faktum, som 1866 blifvit fullbordadt med hänle syn till Tyskland och Österrike. Så länge det gamla tyska riket bestod har Tyskland visserligen Nidit mången förlust af värdefulla länder och dyrbara stamförvandter — jag påminner blott om 90! Schweiz, Nederländerna, Elsass och Lothringen — li men alla desså förluster äro dock små och obeft tydliga i jemförelse med den ofantliga förlust, som S sterrikes uteslutande från Tyskland framkallat! (Stormande bifall.) Vi ha förlorat Elsass och Lothringen derföre att vi icke voro starka nog E! till att försvara dem, men det faktum att, man s8t skär en tredjedel från riket och utstöter dennaln del till trots för dess häftigaste protester och Pp medan det tyska: Österrike med alla sina rätts-q anspråk och historiska traditioner, med hela sin känsla hänger sig fast vid Tyskland — en sådan tilldragelse är alldeles oerhörd i Tysklands historia. lö (Starkt bifall.) Vår lösen vid denna fest är vis-m serligen fredsamhet och betänksamhet, men förvwi hvarje talare, som menar ärligt med Tysk-!o lands enhet och allramest för en österrikare bi är det svårt att hålla sig i tygel och dämpa fö den rörelse, som uppfyller. honom. Jag förbigår mycket, som jag kunde önska att omtala, men ett . vill jag dock fösta uppmärksamheten på: Hvilka ih följder skall Österrikes uteslutande från Tyskland be medföra och hvarthän har man stött oss? I alla er tider ha icke-tyska nationaliteter tillhört det tyska förbundsområdet, och det måste medgifvas att dessa nationaliteter ständigt ha tillkännagifvit sitt 8 sträfvande efter sjelfständighet och ovilja mot j al förbindelsen med Tyskland.. Men det bör varalin inlysande för enhvar, hvilken fruktansvärd skilnad d; som gjort sig gällande i dessa främmande natioL naliteters auspråk sedan Österrike blifvit utstött G ur det tyska statssamfundet. Förut hade alla dessa nationaliteter det medvetande att de gent-u! emot det stora Tyskland befunno sig i minorite-zrt ten, att bakom Österrike stod. en stor, mäktig och Mbl sjelfmedveten nation, och att den tyska civilisaG tionen hade bringat dem mycket godt; af denna t orsak voro de fogliga och hofsamma i sina forP Iringar. Men nu, då Österrike statsrättsligt är86 skildt från den tyska nationen, i dag få vi uppefva, att dessa nationaliteter höja sina anspråk da ned en förfärlig kraft, och att vi tyskar i Öster-qa ike måste kämpa mot dessa främmande elemener, man emot man, för att betrygga vårt språk, d jåra barns uppfostran och vår framtid, ja det ärCe ara värdt att den nuvarande, politiska kampen T! an urarta till en fysisk. Äro sådana förhållan-FPi len den tyska nationen värdiga, och är det möjpf igt att de länge kunna fortfara? Nej, det är tr: möjligt. Om vi icke hålla tillhopa, österrikare ch tyskar, äfven hinsidan Österrikes gränser och lå en bro, som åter förevar de tysk-österrikiska de örbundsländerna med Tyskland, då, mina herrar, all unna vi upplefva den sorgliga och tragiska till-1er ragelsen, att detta tyska Österrike kommer attrej ela öle med de ryska östersjöprovinserna eller M äl äfven med Elsass eller Lothringen. Att föreygga en sådan olycka är vår pligt. framfi dn An RR TR RN 8 skjutfesten i Wien må ännu nämnas publi; b fi