Aftonbladet – 4 augusti 1868, sida 3

UTRIKES. ÖSTERRIKE. Bland den rad tal, som hölls vid skjutfestens öppnande i Wien den 26 Juli, blef isynnerhet inrikesministern Giskras skål för I samtliga Tysklands stammar mottagen med alldeles utomordentligt bifall, hvilket visserTligen till någon: del gällde inrikesministerns person och politiska karakter såsom en af I den konstitutionella frihetens äldsta förkämpar i Österrike, men dock ännu mer sjelfva talets ovanligt populära och omtyckta innehåll: lett förherrligande af den tyska kulturen såsom den makt, hvilken ställer tyskarne i deIras tanke långt öfver verldens öfriga nationer. Giskra uttalade sig på följande sätt: Tusen och åter tusen präktiga tyskar från alla det stora fäderneslandets trakter ha kommit tillsammans här tillika med så många andra raska män från när och fjerran länder för att pröfva sina krafter i vapenlek och ädel täflingsstrid. De ha kommit från Nordsjöns brusande kuster, från Tyrolens isbetäckta fjellar, från Rhens vinkransade stränder, från Tysklands hjerta och dess ytItersta gränsorter för att ådagalägga sin färdighet i vapnens bruk. Men detta är icke det enda skälet, som fört dem hit. Unga och gamla, folk af hvarje klass och ställning, män af de skiljaktigaste åsigter och meningar, tankar och förhoppninIgar ha stämt möte här i Wien för att åter visa verlden ett enigt folk af tyska bröder. (Stormande bifall, svängande med hattarne, tusenfaldigt: Lefve Giskra!s) Det är ett stolt och upphöjdt skådespel att se dem alla genomträngda at känslan att tillhöra en stor nation, har sin sammanknytningspunkt i de bästa och ädlaste andar, en nation, hvilken sammansättes af den tyska kulturens strålande diadem och upplyftes genom medvetandet om sitt värde på det område, der menniskoanden fullbordar sin gudomliga mission, på tankens och poesiens, på vetenskapens och konstens områden. (Länge ihållande och entusiastiskt bifall.) Detta band, som förenar oss, och detta medvetande gör oss tyskar rättvisa, fria för afund och snikenhet. billiga och ärliga mot en och hvar (allmänt bifall!). Sålunda äro äfven vi österrikare billiga mot alla folkstammar, som äro förenade med oss till en stat (bifall). Den tyska kulturen verkar välsignande äfven hos dem, som äro dess motståndare, och frukterna af vår frihet meddela sig åt dem; ingen nationalitetsskilnad förmår att hejda denna sammansmältningsprocess på frihetens väg! (Stormande applådl) ysk flit och tysk sedlighet bringa öfverallt, dit de tränga, välstånd, tukt, bildning, huslig frid och ett ärbart lif. (Bravo!) Det är den tyska kulturen, som uppenbarar det tyska folkets verldshistoriska sändning, det är den tyska kulturen som skall:verka, att vi alla samlas till ett stort samfund, när en gång dagens lidelser ha förstummats och de småaktiga dagsintressena blifvit öfverröstade af ropet efter Tysklands enhet, hvilket ljuder såsom de gamla skaldernas sång i eklunden. (Stormande bifall.) Ingen tysk stam står tillbaka för den andra i sin samverkan till det gemensamma målet, bevarandet af vår dyrbaraste skatt: det tyska väsendets egendomlighet. Och i det hvarje stam lemnar sitt bidrag dertill, förberedes framtidens verk. Jag ber er derför här vid denna gamla tyska stad vid den tyska Donauflodens stränder med mig instämma uti ett lefve för det tyska folket i alla dess stammar! Giskras tal, heter det i referatet, framkallade ett sådant jubel och rörelse bland skyttarne, att det under flera minuter icke hördes annat än dundrande lefveoch hurrarop, tills ministern änpu en gång hade bestigit tribunen för att tacka för den mottagna hyllningen. Till tacksamhet för den skål, som utbragtes för Österrikes konstitutionella, frisinnade minister höll inrikesministern ett andra tal, så Jydande: I hafven utbragt ett tusenstämmigt lefve för de män, hvilka för ögonblicket, hedrade med kejsarens förtroende och uppburna af folkets tillit (stormande bifall), hafva åtagit sig att leda regeringen. Dessa män åtogo sig detta värf i visshet om att det hårdt nedböjda Österrike icke var vid sina dagars ända (allmänt, stormande bifall), att den stora kroppen blott hade gjorts sjuk (lifligt bifall) genom dåliga regeringsmaximer (allmänt bifall); de öfvertogo det i den öfvertygelsen, att Österrike kan bli en kämpe när det fått armarne fria, de armar, som blefvo bundna på det genom oförstånd och genom olycksaliga traktater (länge ihållande, stormande bifall). De tillträdde sina funktioner i den öfvertygelse, att befrielsen från fjettrarne skall göra den sjuka kroppen frisk och förse den med nya kämpekrafter (starkt bifall), och de veta, att det blott är genom lossandet af de gamla förtryckets band, som hämmade det andliga, ekonomiska och sociala lifvet, att det ensamt är på det beslutsamma framåtskridandets väg, som Österrike kan vinna krafter (allmänt, stormande bifall). De äro af den öfvertygelsen, att Österrike på framåtskridandets fria väg, men också ensamt på denna väg, åter kan bli mäktigt (stormande bifall), och liksom Österrike nu genom sina grundlagar, tack vare kejsaren, som gifvit dem (lifligt bifall, församlingen ropar: hoch!) hör till de friaste stater i Europa (många ropa: Det är fullkomligt sannt! Det är fullkomligt sannt!), sålunda skall Österrike på den framåtskridandets väg, som representeras af regeringens medlemmar, blifva det, som I alla önsken (stormande bifall). Och således tömmer jag mitt glas, säker på tusendens instämmande, för Österrikes framtid, för det Österrike, som föryngrar sig på framåtskridandets väg (stormande bifall, som aldrig syates vilja upphöra). . M Bland talarne från Nordtyskland nämnes isynnerhet dr Hauschild från Bremen, hvilken tog ordet för att framhålla, att den sista kampen icke hade åtskilt Tysklands hjertan, att den rätte fosterlandsvännen icke kände något Preussen eller Österrike, men blott ett enigt Tyskland, att det snart skulle komma en tid, då dessa två namn blott vore historiska reminiscenser o. s. v. Carl Wallau från Mainz sade: Vänner! skyttebröder! östertikare! tyske bröder! Har det icke gått er alla, som det gick mig då jag trädde in öfver Österrikes gränser? Ha vi icke alla sett tårarne i ögonen, känt de varma handtryckningarne? Ja, så är det. Den splittrade familjen har återfunnit sig sjelf (starkt bifall). Då jag beträdde Österrikes mark, på hela resan till detta herrliga Wien, som vid detta tillfälle öfverträtfat sig sjelf, och under hela festtåget, midt emellan alla dessa menniskor, hvilkas make jag aldrig förr träffat, sade jag för mig sjelf: Ja, det måsta vara sålunda! Detta det tyska fo ets ideal (stormande bifall). Han utoragte en skål för kejsar Frans Josef, hvilken hade planterat frihetens baner på sitt alotts. Hela funna lnmeRn WAARA mån