Aftonbladet – 4 augusti 1868, sida 3

Då Dora kom till denna välvilliga slutsats, rädde hon in genom dörren och fann Floence derinne. Den unga damen sprang fram ill henne och omfamnade henne med värma. Nå, min älskling, säg mig — är det en sod katalog? utbrast hon. Ja, en mycket god, Florence. Och tror du att Paul får Deenah? Mr Courtenay lefver ännu, Florence. Ja, men han dör nog snart. Han ser så sjuk ut! Så gör Paul också.n Florence gjorde en sur min och sade en smula bittert: Det der skulle vara en pik åt mig Dora. Dora suckade och sade i mera mild ton: Jag skulle önskat att du hade skonat honom litet mera; men det som är gjordt är vjordt. Låtom oss endast hoppas att han måtte ha lyckan med sig. Florence skrattade. Han måste ha lyckan med sig, i fall han imnar att få mig, sade hop nöbbi t, men hvarföre for han till Deenah? Jag har kommit hit för att träffa honom, och han är borta! Hvarföre lagade han inte så att han ick träffa mig? 7 : Han har Jofvat din far attinte göra det.. Ah, prat! inföll Florence. Hvarföre skulle han hållit ett sådant löfte? Emedan Paul inte är van att bryta sina öftens, var det allvarliga svaret. Åh! sade miss Gale i bedröfvad ton. Och ag som måst säga en sådan mängd osanninsar för att komma hit! Först och främst utt mrs Smith ville göra en promenad ivagn ned mig — det var till pappa; för det anIra till mrs Smith, att iag skulle tala vid nrs Vourtenay förett välgörande ändamål; a led pe seg hör plåt OM Mdfen