Aftonbladet – 3 augusti 1868, sida 2

LD -. s käckt ifrån att han ej kunnat lära sig lexan då —-ter, eljest vill hon icke ha honom. — Tal. satte rsig under allmän munterhet. . ektor Blomstrand ansåg nu en kall öfverskölj-s by I sorgliga examensmaskopiet. Det gemenaste troll t ) rekistevsesen., betygsmanien, som dödar anden. t. I likasom hon med framgång biträdt vid fattigvårr 1 i dra; så må qvinnan villigt offra sig för upplysc . I ningen. (Bifall.) ; 1 gå emot strömmen; värderade qvinnan såsom tro) banker är hon bra, alltid trogen. Derför kunde rjär så ofantligt kärleksfull, som flere påstått, kunde -lrinnor i sin skola, men med urskilning. Öfver0 I APR. Då man derefter. återtog öfverläggningen om qvinnors lämplighet såsom lärarinnor i te Sn Kl folkskolan, fick dahskb Sethinarieföreständaren a Tangförst ordet. Han framdrog en mängd histo myto riska vittnesbörd om den makt qvinnan kan så n utöfva och utbredde sig temligen ordrikt om qvim qvinnans förmåga att med mildhet utöfva inflytande på och ötver barnen, Han rekom-9 ka menderade således qvinliga lärares användan hvill de, men ansåg att man borde hölls dem oke kapi smittade al sexamelsmaskoplet,, bi dervill talåren hela. examensväsendet såsom lat et legitimeret daarekistevsesen. 1 etecknande som andr Den öfverdrift, som otvifvelaktigt låg ilfrå: detta uttryck, begagnades sedermera af åtvilja skilliga talare med mycken förkärlek till ut-semi pångspankt för ett bemödande att i allmänrinn het beskylla för öfverdrifter dem, som hade 4 talat om de egenskaper hos qvinnan, som perg göra henne lämplig till lärarinna och de goda 1 Gi resultater, hvilka hennes verksamhet som sårare dan visat sig lerna, öch deh anklang, som dvir yttrandenidenna syftning tycktes finna hos ett fylla stort antal lärare, bevisade att hr Tang alla emellertid måtte haft något skäl för sitt i Pp förbigående fällda yttrande, att användningen ken af qvinnor i folskolorna skulle röna motlige stånd från lärarnes sida, hvilka fruktade att i fli finna sig underlägsna. De talare, på hvilkas lämplighet för lärarinnekallet; men man befatta, endast omförmält det gjorda erfarenång leda äfven afdelningar för större gossar, Iså tagsvis vore lämpligt att använda qvinnor i afdelningar för större gossar. Då riksdagsatt hon var qvinna, utan afseende på hennes kunskaper och lämplighet i öfrigt för läraresammänfattning af de särskilda talarnes ytlydelse: I Må man då taga vara på det goda, för hvilket! hon såväl egnar sig, och begagna henne i skolan. Efter åtskilliga poetiska utflygter ibland bibelns qvinnor och den nordiska mytologiens, kom tal. in i medeltiden. Då var en qvinna den störste man i norden: Margareta; och om de karlar, som efterträdde henne, haft hennes sinnelag, så hade ej norden nu en så dyrköpt erfarenhet om splittringens vådor. Som pojke ref talaren en gång ett blad ur katekesen, då han NN kunde sin lexa, stack boken i fickan, gick till skolan och sade bladet saknades. Det har du rifvit bort sjelfi — Nej! — Nu vankades rammel, men sanningen kom icke fram. . För modren i hemmet uppdukades sedan samma historia, men hon tog barnet i knä och bad det tala sänning. Då veknade gossen och sade huru det var, sade ock, att han icke tordes bekänna för läraren, som skulle slå honom. Sådane lärare hindra många barn att komma till Frälsaren. — Qvinnan borde man skona för det som vill bildningen illa, är ett legitimiret daaTal. slutade med den anmärkning, att man i Danmark, då högskolesaken i början gick trögt, föreslagit, att företrädesvis främja högskolor för qvinnor för att få hela saken fram; ty när qvinnan går före härutinnan, måste mannen raskt följa efning lämplig. Qvinnan bör vara mild och behöfver ej derför rosas. Beklagligen är hon ej alltid, hvad hon borde vara. Den mjuka är ofta i hjertat hård. I småskolor är hon användbar, men attS växande slägte blir henne en alltför wung uppgift. dock skapad till något bättre, än att vara skollärarinna. (Bifall och ogillande.) Seminarierektor Steinmetz ville ej ha qvinnan till ledamot i skolrådet, men väl till biträdande, den. Vid Stockholms-seminariet har hon visat sig lätt förvärfva äfven på djupet gående kunskaper t. ex i matematik och väl egna sig för praktiska ställda vid fullständiga folkskolor med goda vits4 ord. Qvinnan förlorar icke i skolan sin qvinlighet. Tvärtom blir skolan ett mål för hennes hängif-s venhet, en del af hennes hjerta. I en skola medle 40 eller 50 barn undersöker hon deras lynnesrikt-f ningar i hvarje fall, följer dem till hemmen, hvil-t ket läraren mera sällan gör, och bereder en in1 nerlig samverkan mellan skolan och hemmet. —Li Man hade sagt, att hon arbetar ut sig; men det är ju vår kallelse att arbeta ut oss. gör ljuset, som förtäres, medan det lyser och värmer anSkolföreståndaren Rohde ämnade bli lång och en. Mina damer! jag talar af hjerta (Bra.) På telegrafkontor, postkontor, andra kontor, sparhon passa i skolrådet bättre, än en del herrar, som knappt veta, att de höra dit. Då hon också I ; hon kanske också passa till skolinspektör, att lärarne måtte mötas med mera kärlek från förmäns sida, än nu lär hända. I detta fall ville dock ta-l!4 laren — det bad han referenterna lägga märke! till — icke på allvar rekommendera qvinnan, utan : blott framställa henne till benäget påseende. I småskolan torde hon af ekonomiska skäl vara lämplig; men hon har mindre förstånd. Hon gynnar. snälla barn, då deremot mannen beherrskar sig bättre och vet hvad barnen tåla. Qvinnans känsla och kärlek göra hennes reflektion dimmig, hon saknar, äfven om än så teoretiskt bildad, en mans vyer och resurser. Hon kan vara utmärkt bra, men icke alla qvinnor äro bra; ytan bedrager ofta. Goda lärarinnor äro mera män än qvinnor. (Bra, mummel, protester.) Talaren använder sjelf lära; : drift framkallar reaktion. Qvinnan bör ej få byxor, i stället för ett hufvud, ett stöd, en öfvervakare.. sBehöfven I ej ett stöd, mina damer? sporde ta-. loren något påfluget, naturligtvis utan svar af del: let man an ott hyandratal Hnnsående damerna il. yttranden vi här hänsyfta, medgåfvo likväl bet alla att qvinhan var lämplig såsom lärarinna goss i småskolan och i flickskolan, och voro så-vid ledes i det hufvudsakliga ense med de talare, hos som företrädesvis hade framhållit qvinnansqav stred med stor ifver hennes lämplighet Såsom som lärarinna för större gossar. De inbilla tig de motståndare, mot hvilka man härvid vänqvi de sig, hade dock, såvidt ref. kunnat upp-Det kallet. att Denna del af debatten torde emellertid för-1ar tjena en något fullständigare redogörelse och ofi vi återgifva derföre här den ganska trogna joc r . Seminarieforstander Tang från Danmark öpp-r! nade valsen med ett lifligt och muntert föredrag. kt I bunden och obunden form skildrade han qvin-se KR Od Brr mmu—A RR OmMft mA BLESS handleda och ansvara för en hel kommuns upp-0 Skollärarinnans qvinlighet försvinner, och hon varjisg LA öfningar. Af 41 utgångna lärarinnor äro 13 anh hetsrönet, att qvinnor visat sig kunna med framvu under det likväl uttryckligen anmärkts, såsom qvi t. ex. af hr Meijerberg, att det endast undanrät man Rosenberg med en viss ifver, kyrkomy herden Augustinson med pikanta sarkasmer hyv: och skolläraren Rohde med ett något tung-sor fotadt skämt förfäktade mannens företräde ick såsom lärare för större gossar, saknade de sk således i sjelfva verket motståndare, och Ds likaså tro vi att icke ens hr Tang ville så-om som hr Rosenberg utlade det, att man skulle lär antaga qvinnan till lärarinna endast derföre a Ut de tranden, hvilken meddelas i Nerikes Alleat handa, som, vore det sagdt i förbigående,ti genom utgifvande af extra blad ganska för18 I tjenstfullt och med en för ett provinsbladna I ovanlig fullständighet och snabbhet följt mötesförhandlingarne. Dess referat har följande at nan, som har kraft att göra ondt och godt: v Qvinden bragte vor jord i bann Qvinden födte vor frselsermand. p