Aftonbladet – 1 augusti 1868, sida 3

utan motstånd praktisera sig genom den Itrånga luckan ned i lastrummet. Första klassens passagerare hafva gått till kojs, men på fördäck är det lif ännu. Den resande allmogen sofver helst om dagen, ty nattloften är kall på sjön, och den som har däcksplats gör bäst i att vara vaken om han vill hålla sig varm i kläderna. Några af landtfolket sitta framför sina öppna kistor och äta, en sysselsättning som de upprepa minst tio gånger om dagen. Också ha de en matsäck sa rikligen tilltagen, att den för en vanlig menniska skulle räcka för en resa till Australien eller Kina; men för dem är den beräknad blott för ett par dagars färd. Högt uppe på en grannt målad matsäckskista sitter en man som nyligen kommit hem efter en 19-årig vistelse i Åmerika. En skara bönder hafva slagit en ring omkring honom och iyssna till hans tål om det underbara landet, dit så många landsmän ställa färden. Han har bott i Minnesota och der lefva en hel del norrmän som dugtiga jordbrukare. Om svenskarne säger han, att de helst slå sig ned i de sydligare staterna och äro ett drifvandes folk i religion, ty de flesta som i Amerika predika Guds ord för nordboerna äro svenskar. Detta sista omdöme slår an på en blek skomakaregesäll från Bergen, som högt förklarar, att hela hans sträfvan på jorden är att bli salig i himmelen. Då han hör att vi äro från Sverge vill han prompt höra en predikan, så att han sjelf må kunna döma om svenskarne verkligen äro ett drifvandes folk i religion. Frampå morgonqvisten få vi Bergen i sigte. Alla resebeskrifvare hafva lofprisat Bergens sköna läge och detta med rätta, ty sällan ser man en stad som ligger så herrligt. Bergen är Konstantinopel en miniature. Hamnarmen, som delar Bergen i två delar, är Gyllene hornet, och fjorden, som sträcker sig upp mot Sogn, är Marmorasjön. De blånande bergen i fjerran äro Asiens kvist, och der bakom udden rullar Bosforen siva böljor. Ångaren kastar ankar och man måste taga. en roddare för att komma i land. Alldeles som i Konstantinopel! Har nian så den oturen ätt råka in på en: af de trånga gränder, som från sjön gå upp till de större gatorna, så tror man nästan fullt och fast att man är i mohamedanernas hofvudstad, ty stanken från fiskmagasinerna är olidlig. Efter en promenad genom staden kan man säga att naturen gjort allt. för Bergen, men dess invånare hafva gjort alldeles för litet. .Man känner sig helt plötsligt tillbakaflyttad ett sekel i tiden vid åsynen af allt det föråldrade, opraktiska och fula som ännu vidlåder Norges andra stad. Men en bättre anda har ock vaknat och en komite lär vara nedsatt för att utarbeta en plan till förbättringar i stadens byggnadsoch hamnväsen. En ångbåtsbrygga skall anläggas, och måhävda blir det också en revidering bland de mörka kyffen, der fiskvarorna nu magasineras, examlneras och handteras innan de exporteras. Det fordras att icke vara kräsmagad omm man vill göra en lustvandring genom dessa årdar och upp på dessa loft, der man packar sill, som skall afgå till Östersjön, torskromm, som sändes till Frankrike för sardinfisket, och torrfisk till spaniorerna, som icke äta något annat under den långa fastan. En lördagsmorgon gå vi nedtill hamnen för att se den vidtberyktade strilen. Mem kanske att ni icke känner strilen fastän-ham är så namnkunnig? Det är fiskaren, som:bor ute vid hafskusten och som hvarje onsdag och lördag ror in till Bergen med sin fångst. Vanligtvis uppenbarar han sig i sin sjökostym, de bruna skinnkläderna och den målade sydvesten. Sin båt har han lastad med olika slag af dessa fiskvidunder, som fångas vid stränderna af Nordsjön. Attkännanamnen på dem alla är blott möjligt för en zoolog. Der ligga fiskar blå som himmelen och röda som eld, flata som pannkakvr och runda som klot. Somliga ha horn, audrx näbbar, och nästan alla äro de afskyvärdt fuwlaKnappt har strilen landat vid bryggan förr än han belägras af en skrikande skara 3 gamla qvinnor och tjenstflickor, klädda i navtmössor. Det är hans kunder som komma för att ackordera pris med honom. Ackordera vill i Norge säga att bjuda hälften af hvad som fordras och vara ohöflig då man icke får sin vilja fram. Ofta ser man ett tjuga-tal qvinnor omkring strilen och alla skrika de med full hals för att öfverrösta hvarann. Hvad vi svenskar kalla ovett haglar ned öfver hans hufvud, och en vanlig menniska skulle förlora förståndet efter att en half timma ha varit utsatt för dessa furiers anlopp; men strilen han är lika lugn som de döda torskarne och flundrorna omkring honom. Ingenting i verlden kan rubba hans lugn. Han vänder sina fiskar, han sköljer dem i det kalla vattnet, och om han hör nåsom bjuder hvad han tycker är rätt och illigt, så kastar han upp fisken på bron och sträcker fram öskaret för att taga emot penningarne. Ingen fisk säljes här efter vigt, utan alla slumpas bort pr stycke eller parvis. För femtio öre kan man få sig en fet fisk, som släpar i marken om man bär den på ryggen, och för dubbelt den summan kan man under goda fisktider få mer än man orkar bära. Med ett ord, Bergen är alla fiskgourmanders paradis. ; Mycket vore än att tillägga om lifvet i Bergen och trakten deromkring, men. säkert har ni redan tröttnat att ströfva omkring här och der i backarne, och som jag på intet vis vill trötta ut den ärade läsaren, så stiger jag farväl i tid innan ni öfverger mig. Hjertlig tack för godt ressällskap! Tanken på att ni var med var min tröst under onda dagar och glädje under,de goda. Nu får ni sjelf välja bästa vägen hem till Stockholm, och när vi träffas der skall jag med nöje berätta om något anmärkningsvärdt mött mig på hemfärden. Richard. ay AG (Insändt.)