— ————————— FJERDE KALITLET. Pauls gudfar, mr Ryan, hade ett af de stötsta enskilda bibliotekerna i Dublin, och till honom vände sig Dora nu för att få låna böcker. Hon stod i stor ynnest hos honom: böcker var han genast villig att låna henn men då han hörde talas om den der katalogen. som skulle uppsättas, skrattade han gäckande Paul känner inte menniskonaturen, sade han, annars skulle han aldrig tro på en så orimlig historia. Låt honom taga de der fen hundra punden — om han kan — och jag skall göra dem till tusenden; säg Paul det, Mr Ryan hade samlat sig en vacker för mögenhet medelst spekulationer och ansåg sig sjelf för en stor auktoritet i alla finansiell: frågor. Dora trodde blindt på hans ord, undantagandes då han ville kriticera Paul. Hoi ville icke bestrida att han skulle kunna gör: femhundra pund till lika många tusen; mel hon försäkrade med bestämdhet sin bror; kunskap om menniskonaturen och hans utsig att vinna en stor förmögenhet. Jag är alldeles öfvertygad om att Pau får Deenalin, sade hon ifrigt, voch hans katalo; kommer att bli en vacker katalog; och ,ja: hoppas, mr Ryan, att ni ger mig lof att läs: i ert bibliotek, ty jag måste studera en he hop stora folianter, som jag inte kan drag med mig hem. Jag skall göra utdrag åt ho nom, förstår ni.n Ja visst, ja visst, läs och skrif så mycke du behagar, kära barns, sade mr Ryan met ett vänligt leende. Sålunda kom det sig att Dura en varke morgon, en vecka efter Pauls besök hos m Cvurtenay, satt i mr Ryans bibliotek och ar. betade med mycken flit, och att mr Rya satt och läste i i sällskap, sakti nitkentie gin dk, Han var en JyCkii