Aftonbladet – 29 juli 1868, sida 3

Slaf stod skrifvet på hans anlete, och icke mindre tydligt var drottning skrifvet påDoras. Jag har varit sysselsatt i dissektionsrummet, började han. För all del, kära John, inföll mrs Courtenay, helt förskräckt. åra mamma, anmärkte Dora lugnt, John skulle säkert vilja dissekera oss alla, om han bara finge. John hade just aldrig mycket att säga på egen hand, men då han föll i händerna på denna ljushåriga plågoande, blef han alldeles hjelplös. Men, Dora, du vet ju att jag inte kan.. Kan du inte dissekera? Na ja, då är det väl bäst att du ger allt det der bråket med dina medicinska studier på båten. En djup suck uttryckte Johns själslidanden. Tag exempel af Paul, återtog hon. Han ämnar bli en stor talare, en Chatam eller en Demosthenes. Hvarföre skulle inte du också vilja bli någonting? Seså, kära mamma, lät oss vara i fred. Jag vill göra någonting af John; men om man kommer och lägger sig emellan, hur skal jag väl då bära mig åt? John suckade åter, men tycktes icke vara så synnerligt olycklig. Ja, jag vet att du skulle vilja dissekera mig, sade Dora och skakade sina ljusa lockar, men det skall du allt slippa, du lilla fuling. Dora Courtenay hade en intagande ung gestalt, men hon var icke någon vacker qvinna, och John Luan var en ovanligt vacker karl; och likväl hade hon kallat honom lilla faling alltsedan de voro barn, och detta var det enda af hennes gyckel som mrs Luan aldrig kunde uthärda. Hon visade nu också så otvetydiga tecken till att vilja börja att surra, att Dora, helt förskräckt;reste sig upp uch sade hastigt: