Aftonbladet – 27 juli 1868, sida 3

ne Länsstyrelsernas första årsväxtI berättelser. Kopparbergs län: Väderleken under sistlidet års höst var länge mycket regnig, slutligen omvexlande med endast lindrigare köld, så att, då marken snöbetäcktes, densamma icke var tillräckligt tillfrusen för att under vintern bibehålla kålen omkring växternas rötter. Med tilltagande ymniga snöfall ökades kölden och fortfor sedermera nästan oafbrutet till slutet af Mars, då en blidare luft inträdde, som, åtföljd af ymnigt regn, under April månad, tidigt borttog snön och fortskyndade jordbrukets vårarbeten, så att såningen i allmän het kunde under Maj månad fullbordas. Sedermera har en torr väderlek varit allmänt rådande, för det mesta med mycket stark värme och -understuvdom med ihållande blåst. Blott få gånger har regn fallit före midsommar i alltför ringa myckenhet och derefter nog sent för att åt den af blåsten, torkan och värmen skadade växtligheten gifva erforderlig näring och några gånger hafva äfven kyliga nätter inträffat, så att på frostländt belägna ställen ringare skada bemärkts å ömtåligare växter efter natten till den 17 Juni och ilänets nordligare delar äfven efter natten till den 27 i samma månad. I länets vestligaste delar har dock bristen på nederbörd under sommaren varit mindre kännbar. Höstsäd odlas i nordoch nordvestliga delarne af länet blott i ringa mån och jemväl i öfrigt betydligt mindre än vårsäd samt består nästan uteslutande af råg, då hvete blott till ringa del och nästan endast i södra och sydöstra trakterna begagnas. På åtskilliga ställen efter sen sådd och måhända mindre godt utsäde törstördes under vintern den på hösten nästan allmänt vackra brodden, så att åkern der måste med vårsäd besås, I allmänhet förekommer höstsäden dessutom tunn och ojemn, hvilket isynnerhet är förhållandet med hvete, men på vissa ställen bemärkes dock en fördelaktigare växtlighet och för det mesta synas rågens ax väl utbildade och matade, ehuru på högländt och svag jord densamma på några ställen srtorkat och hvitnat utan kärna i axen och somligstädes har en sådan skada härflutit från frost, hvilket förnämligast är uppgifvet från Ore socken. På grund af dessa förhållanden antages afkomsten i det hela endast kunna blifva: af hvete un der medebnåttan och af råg nära s:som i medelmårtiga år, ehuru mångenstädes vida mindre. säd utgör länets hufvudsäde och sås deraf mest hafre och dernäst flera slags blandsäd, ehuru korn nästan uteslutande sås i vissa socknar, och odlingen deraf tilltager i andra, men hvete begagnas obetydligt. Dels till följd af mindre godt utsäde dels och förnämligast i anseende till den långvarigt torra och heta väderlek, som varit rådande och på många ställen tillintetgjort utsädets grobarhet, är vårsädet i allmänhet till växten ojemnt, tunnt och kort, isynnerhet på mera lerhaltig samt torr och högt belägen sandoch grusjord. Afkomsten torde i följd deraf, då en gynnsammare väderlek, sedan axbildningen redan är för det mesta fullbordad, ej kunna i allmänhet antagas blifva annat än under medelmåttan, hvarifrån dock socknarne i Westerdalarne samt de vestligaste trakterna af Ofvansiljans fögderi, till hvilka länsdelar under vinterns lopp icke obetydliga partier förträfflig utsädesspanumål blifvit införskrifna från Hedemarkens amt i Norge — utgöra ett lyckligt undantag, i det grödan der anses komma att lemna en skörd, dels motsvarande, dels icke obetydlivt fördelaktigare än medelmåttigare års afkomst. Trindsäd,bvaraf endast ärter och vicker sås, visar för det mesta en bättre växtlighet än annan vårsöd och afkomsten deraf torde blifva medelmåttig. Af Jordfrukter begagnas mest potates, ehuru i år mindre än under vanliga förhållanden i anseende till svårigheten att anskaffa dugligt utsäde och detsammas höga pris. Denna växt har nu i allmänhet ett utseende som lotvar fullt medelmåttig afkastning, om icke rotknölarne till följd af jordens bristande fuktighet hindras i sin utveckling, så att de blifva alltför små. Af öfriga rotfrukter torde afkomsten blifva ringare än under medelmåttiga år, likasom af lin, hampa och humla, hvaraf dock odlingen inom länet är mindre betydlig. Fodervizterna, såväl på odlade vallar, som sjeltbärande slottermarker, hafva i allmänhet lidit mest af den långvariga bristen på nederbörd och på högndt torr jord alldeles förtorkat. Höskörden beäknas i följd deraf för det mesta endast komma att motsvara hälften af hvad i vanliga år plögar vara att inberga, ehura på en del ställen skörden, der den blifvit afslutad, hvilket mångenstädes I öfre Dalarne ännu icke är förhållandet, lärer hafva något bättre utfallit. Då såväl höst som vårsäd synas komma att i år lemna en mwmdre: fodertillgång än under vanliga år, torde, oansedt icke så ringa foder från sistlidet år finnes besparadt, en minskning i antalet af nu underhållna kreatur icke kunona undvikas. och Bohus län: Väderleken förlidet års, eftersommar och höst var för jordens beredning särdeles tjenlig, hvadan höstsädena af hvete och råg ej allenast kommo väl i jorden, utan äfven mera deraf utsåddes än under föregående året. Våren inföll ovanligt tidigt, så att vårarbetet Kunde påbörjas redan vid medlet af April och fortsattes oa:bruatet till medlet af Maj, då vårsådden med få undantag var afslutad — Vid början af sommaren visade sig årsväxten ovanligt lofvande, och alla tecken tydde på en god och ymnig skörd deraf. Den under