Aftonbladet – 27 juli 1868, sida 3

2 I förbättrats med nära 200,000 rdr och unde Ide sista 25 åren med nära 1,900,000 rår samt att endast en fordran på 750 rdr be farades behöfva såsom förlust afskrifvas. I den 8 dagar före bolagsstämman afgifns il lrevisionsberättelsen hade revisorerna, blanc tt I hvilka rådman Eifstedt var en, afgifvit det fö! I direktionen smickrande omdöme, som vi of Ivan citerat. Revisionsberättelserna för årer 1 från och med 1845, då f. d. statsrådet Walu lensteen inträdde som ordförande i direktiot nen, och under hvilken tid oftanämnde hi b Elfstedt varit revisor åren 1864—66 och 67 a likasom 4 år derförinnan, innehålla ock ena,, handa komplimenter för direktionen, kanhänds amplast de senare åren. Man bör dock icke föreställa sig att revisorerna varit efterlåtna tvärtom de visade sig ofta stränga, fastän på ett kuriöst sätt. 1, ) Sålunda t. ex. hade de anvmärkt att dis I rektionen låtit bero dervid, att, vid en ivI tecknings förnyelse för ett lån, hade några I grufvor blifvit uteslutna. Revisorerna hade ingen kunskap om att grufvor, såsom lös) egendom, icke voro föremål för fastigshetse inteckning, jl Direktionen hade äfven af revi luppmanats att ä börsauktion låta försölj il aktier i Nyköpings t. d. bruksoch faktoriE bolag, hvilka varit hypotiserade för lån som -lutgilvits i början af 1840-talet; men direk.Jtionen anförde att en sådan åtgärd endast :) skulle lända till utgift för kassan, enärdessa tlaktier voro fullkomligt värdelösa, och under diskussionen derom vid bolagsstämman er4 inrades särskilt, att den direktion som ville göra ett dylikt försäljningsförsök skulle derI igenom ådraga sig åtlöje. För att jäfva ett I sådant yttrande, förmodligen, tillkännagaf sig ;lrådman Elfstedt benägen att för hvarj -l aktie betala 25 öre, hvilket anbud under en viss munterhet af bolagsstämman antogs med Tacklamation. Revisorerna hade jemväl anmärkt, att direktionen icke bort köpa vexlar på 3 månader, atan skolat förskaffa sig kreditiv i riksbanken för att kunna köpa vexlar, när det föll sig billigast, eller å vista-vexlar, förmenande, att en betydlig förlust uppkomme genom inköpet af förstnämnda sort vexlar, Direktioaen beklagade sin oförmåga dels att på förhand inse hvilken börsdag det kunde blifva rördelaktigast att köpa vexlar, och dels att. förmå riksbankens fullmäktige, att tvärt emot Triksdagarnes besiut, bevilja hypotekskassan kreditiv. Derjemte visade direktionen med siffror, att om något före eller efter den tid revisorernas anmärkning gjordes, direktionen köpt korta vexlar, sådant skolat tillskynda kassan icke obetydlig förlust. Vidare upplyste direktionen, att, medan diskonteringsräntan i Hamburg på senäre tiden blifvit ovanligt låg, hade direktionen vidtagit en förändring med vexelköpen, för hvilken förändring direktionen komplimenterades af rådman Elfstedt. Men då direktionens i vexelrörelse mycket erfarne ledamot, hr Michaölson, erinrade, att vinsten vore problematisk och åtminstone. ej för någon längre framtid kunde påräknvas, så tilltrodde sig hr protokolissekreter Flach, som nu ville visa att han också var vexel-vis, att med mycken skärpa mot den förre uppträda. Rådman Elfstedt och medrevisorer hade sistl, år i en bilaga till sitt protokoll uppgifvit, att kassans ställning syntes högst bekymmersam, men icke destomindre i den samtidigt dermed afgifna berättelsen hos bolagsstämman vitsordat att kassans ställning fortfarande var i allo tillfredsställande och för 4 aag tiden. fullt betryggande. — Direktionen visade att först anförda uppgift af revisorerna tillkommit i följd åf en alldeles felaktig uppfattniog af vinstoch förlusträkningarne, och att hrr aktieegare kunde trygga sig vid samma revisorers, mot nämnda uppgift stridande förklaring, i revisionsberättelsen. Vid den kort före bolagsstämman fulländade. revisionen hade revisorerna föreslagit bland andra löneförhöjningar: a) för direktionsledamöteroa förhöjning från 800 till 1000 rdr i honorarium för hvardera. Direktionen förklarade att göromålen nu alltmera minskades i den mån tiden nalkades för kassans affärsafslutning, och att således den ifrågasatta arvodesökningen vore obehötlig. Men förgäfves — det gick nu icke an med mindre än 1000 rdr — fastän ledamöterna förr, da göromålen voro vida trägnare, haft vida mindre arvode. Men den nu beslutna tillökningen var också endast en prolog till det nya direktionsvalet; b) för kamreraren personel förhöjning med 1000 rdr, på det att han skulle få lika med företrädaren. Direktionen tillstyrkte endast 500 rdr tillökning, hvarigenom bans lönetörmåner skulle blifva lika med företrädarens, oberäknadt att han, som hade en aflönad kammarskrifvare sig till biträde, hvilken förmån icke varit förunnad den förste kamreraren, som dock haft långt trägnare göromål, dessutom fått sig anslaget 300 rår till särskilt skrifvarebiträde. Men det hjelpte icke: det skulle icke gå an med mindre än 1000 rdr. Samma revisorer ifrågasatte äfven en förhöjning i dagtraktamentet för biifvande revisorer till likhet med statsrevisorernas, eller 10 rdr. . Direktionen erinrade att sistnämnde revisorer hade långt trägnare arbete än hypotekskassans revisorer, då dessa under de. senare ären utsträckt revisionerns till den längsta i reglementet medgifna tiden, eller 21 dagar, istället för att dessa tillförene hunnit afslutas på långt kortare tid — exempelvis 5 å 7 dagar — hvadan direktionen tillstyrkt att revisorerna skulle fa 10 rdr i dagtraktamente, endast i det fall att de afslutade revisionen inom 14 dagar. Men förgäfves! Man beslöt att revisorerna skulle för hela revisionstiden, 21 dagar, få lika traktamente med statsrevisorerna; men när sedan ifrågakom, enligt direktionens förslag, att hvad för statsrevisorerna vore förordnadt om inskränkning i resekostnadsersättningen då jernväg eller ångbåt begagnas, så kunde detta icke bifallas, utan skulle i alla händelser bestas reseersättning efter 3 hästar — så att t. ex. en utsedd revisor bosatt närmare Göteborg, hvilken för en ringa kostnad reste på en dag till Stockholm, skulle få skjuts för 3 hästar samt flera dagars traktamente — resedagar — och en annan, som öfver sommaren bodde vid Djurgardsbrunn och färdades med ängslup till hufvudstaden för 15 öre, dock skulle få resekostnadsersättning, såsom det berättas hafvaskett, för tre hästar efter hyrkusktaxa. Af hvad som föregått och synnerligast med! hänsipt till arvodesförhöjningen för direktö-:!