Aftonbladet – 27 juli 1868, sida 2

tala om annat. Säg mig, Eva, har du någonsin ljugit? I Ljugit? — Nej, min mor, med vett och I vilja har jag aldrig sagt en osanning. Jag tror dig — din blick är ren, den är icke grumlad ännu. Om jag gör dig en fråBd vill du lofva att svara mig sanningsenligt? Ja, sävidt jag vet. Dahl säger att jag hos grosshandlaren L. har en penningsumma innestående sedan några år, en summa som jag glömt att återfordra och som tillhör mig — är det så? Den tillhör dig, moder. Nu — ja — men huru länge har den tillhört mig? Jag vet icke; men den har ej tillhört någon annan. Du svarar mig med mycken klokhet, Eva. Nu till en annan fråga. Mottog Dahl den summa jag ville gifva honom som ersättning för din uppfostran ? Nej, icke för egen räkning. Har du årligen icke blott uppburit, utan också användt din lifränta? Jag har icke användt den. Hvar äro då dessa penningar? Ihsatta i sparbanken för min räkning.n Och uttagna för din mors. Eva, det är dina penningar, det är deras penningar man vill skänka mig. Kan du neka dertill? Ack, moder, moder, tag det ej illa upp! Dessa penningar — ingen har behöft dem, ingen: har önskat ega dem. Vi ville alla sända dem tillbaka, men pastorn sade att det var stolthet gom ledde oss dertill och att det vore orätt att betaga en mor hvarje tillfälle att göra något för sin dotter. Och sedan skref han och sade buru vi gjort.s Jag läste ej det hrefvet. Jag afskydde. allt som påminte mig om den olyci sti