Aftonbladet – 27 juli 1868, sida 2

Se jeloppet af en vexel å f 210, 13, 9, utgö-lce ande resultatet af den i Boston af Svenska eningen föranstaltade insamling, i afseende a hvilken uttryckts den önskan, att den nåtte komma till godo de mest nödlidande nom de provinser, der den herrskande nöden enare kommit till allmän kännedom och som lerför blifvit mindre bisprungna. —Vt — Dödsfall. Natten till förliden lördag ; fled i Göteborg f. danske konsuln derstädes,, ;rosshandlaren M. S. Warburg, uti en ålder ) 66 år, efter en långvarig, tärande sjukdom. Da denna sjukdom, säger G. H. T. begynvande med ett gradvis aftagande af ögonens jus, afbröt den a nu aflidnes verksamhet, var lermed en kraft bruten, som med sällsynt fver och ihärdighet arbetat i sitt kall, till undras och eget gagn. Vi meddela vidare efter G. H. T.: Etalerad såsom egen köpman i Göteborg år 182 risade Michael Warburg hvad en man fö når verka förmedelst de egenskaper, som heta: mvetsgrann redlighet, outtröttlig flit samt ståndig sparsamhet. Det var dessa dygder om beredde den obemedlåade unge köpmannen stt oinskränkt fö rtroende, bringade honom småningom men säkert till bergning och välstånd. Utnämnd år 1849 till dansk konsul Göteborg, var det blott en rättvis gärd af rkävnande för den omsorg, hvarmed han fyllt itt konsulats förrättningar, då M. S. Warburg sedermera af danska regeringen emottog danebrogens riddarkors. Kallad till ledamot i len at svenska regeringen år 1852 tillsatta inanskomite, var M. S. Warburg en af denna komites verksammaste ledamöter, hyllandej, r, såsom i andra hänseenden, frihetens och , amätskridandets åsigter. Till de allmänna värf ban inom Göteborgs : ; t t j Pom kommun skötte hör i första rummet hans .olfåriga direktörsskap i Göteborgs enskilta pank (från 1851—1863) en befattning, som han handlade med samma samvetsgranna omsorg, som hvarje annan förrättning, vare sig stor eller liten, hvilken blef hopom uppdragen. Varmt intresserad i alla frågor, som rörde det offentliga lifvet, kunde det ej annat än kännas för den aflidne bittert att se sin förmåga att kwna verka förlamad och tillintetsjord: Så har håns kroppsoch själstillstand småningom sjunkit, intilldess döden krossade stofthyddans skal, En god Israelitv, i ordets fulla mening, skall M. S. Warburg lefva i ett minne lika vördadt som Trent. Den aflidne efterlemnar maka jemte. 2:ne söner och 2:ne döttrar. ; Sven Robert Löwen. Öfver den föriiden onsdag aflidne grefve Löwen, öfverste och sekundehef för lifregemenfets husarkår, ionehåller Nerikes Allehanda följande nekrolog: Född den 29 December 1808, ingick grefve Löwen 1827 såsom sergeant vid Svea, artilleri, blef 1828 under! löjtnant utan lön och 1830 underlöjtnant på stat. I Mars 1832 tog han transport derifrån och blef kornett vid lifregementets husarkår, som han sedan tillhörde till sin död, och der han 1837 blef andre amt 1839 förste löjtnant. Etter att hafva som frivillig deltagit i danska kriget 1848 och 1849, blef han raskare befordrad, uppflyttades snart efter sin återkomst år 1850 till ryttmästare och sävadronschef, gjorde 1855 ett raskt hopp från att vara yngste ryttmästare till andre major, blef 3 år senare öfverstlöjtnant och förste major samt den 25 Nov. 1862 öfverste och sekundehef vid husarkåren, hvilken grad han ännu vid sitt frånfälle innehade. Se der den aflidnes tjensteförtecKkning. Man kunde tillägga, att han bar svärdsorden och dannebrogsorden, den förra erhållen i vanlig ordning, den senare förvärfvad genom mannamod i danska kriget. Det är en vacker episod af hans lefnad, detta hans stöftåg till Danmark 1848. Längtande efter äfventyr. sökte han der en verksamhet, som bättre än den enformiga fredstjensten här hemma anstod hans på den tiden ännu lifliga lynne och svallande blod. Värma för Danmarks sak och önskan att utbilda sig i yrket lära väl äktigt ha främjat hans beslut. Då detta en gäng var fattadt, stod det fast. För husarlöjtnanter voro utsigterna i Danniark den gängen mycket dåliga, ja ännu sämre än under senaste kriget, och Löwen hade ej rest ut för att vara overksam. Den högvälborne kavalleriofficeren tog då geväret, ställde sig I infanteristernas led och förvärfvade sig der befordran genom graderna till förste löjtnant. Vid Fredericia den 6 Juni 1849 gjorde han tjenst såsom öfverbefälbafvarens adjutant och skall dervid särskildt ha utmärkt sig. Sa vann han dannebrogsorden. I sin ungdom var grefve Löwen, säges det, iflig till ysterhet. lik en otämjd fale, glad och ; lätt till sinnet, något öfvermodig, men i grund och botten godhjert tad; i mannaåldern visade ban berömlig mandom och kraft, ett före-ls döme för dem, som egnat sig at krigarens yrke; såsom sekundehef var han duglig och nitisk, omtyckt at befäl och manskap. Sista färden här i lifvet gjorde han denl; 26 Juni. Han besökte då lifsqvadronen, sammandragen å Utnäs löt. Sjelf betraktade han detta såsom en afskedsresa. Ett par samla män, som ännu stå qvar isqvadronen, ramkallade öfversten, talade särdeles vänligt ned dem, sade att de tjenat i kåren lika länge om han, men stått bättre bi; nu bjöd han lem hjertligen farväl. — Och det blef farväl ör alltid. På återvägen till Örebro förkylde ian sig. Dagen efter hemkomsten nödgades jan intaga sängen för att ej mera uppstå. I msdags afton ändades hans. plågor. Grefve Löwen gifte sig år 1854 med fröen H. U. Augusta Stråle af Ekna, som jamtel ; barn öfverlefver honom. Äldsta barnet, en lotter, är 13 år. Den äldre sonen Fritz, född 860, är nu fideikommissarie till Sörby och 3erstaberg i Södermanland, som innebafvas!s uf hans farbror, ättens hufvudman. IE SS pan husarkår anlade i torsdags! sr SAR EON RR SAO ALA TAGA VERA ETEN SATT SARA SEE ÅRES mm pr 1 I i 1 E ala om annat. Säg mig, Eva, bar du nå,( sonsin ljugit? t Ljugit? — Nej, min mor, med vett och 1 vilja har jag aldrig sagt en osanning. j Jag tror dig — din blick är ren, den är cke grumlad ännu. Om jag gör dig en frå