Aftonbladet – 27 juli 1868, sida 2

Jag har baft ett långt samtal med din fosterfar, sade hon. Han tror att jag, såsom katolik, skall finna svårt att göra mina lagliga rättigheter öfver dig gällande. Jag förstår det ej fullkomligt och dessutom hoppas jag att min kärlek skall gifva mig lika mycken rätt öfver dig som någonsin lagen. Är det icke så, dotter? Ack jo, ty din kärlek kan icke fordra för tunga offer af mig — är det icke så, moder ? aHviliket besynnerligt barn du är, Eva! Det ena ögonblicket barnslig och osäker so; en sjutton års flicka plägar vara — det an dra klok och försigtig som en gammal lagkarl. Huro kommer det sig? Jag vet icke -— kanske är det derföre att. blotta ordet om någons rätt öfver mig och: mina bandlingar pjuter en iskyla 1 mitt siong och mina tankar. Du är stolt., sade modren, men det lät; ej som någon förebråelse. Du är lik migs, fortfor hon, du skulle kunna sluta som Men nej, du skulle icke kunna det. Här