Aftonbladet – 27 juli 1868, sida 2

genting, utan höll blott som vanligt hennes hand. Eva börde fastorns röst och steg derute, men modren tycktes ej märka det, och Eva vågade ej bedja att ett ögonblick få lemna rummet, ehuru hon nästan tyckte att hennes hjerta kändes som ett brinnande eldkol vid tanken på att hon ej skulle få se honom, få höra att han ångrade gårdagens uppträde. Men han gick snart och hennes enda tröst var att hon tyckte sig höra honom säga: jag kommer tillbaka i afton. Aftonen kom och pastorn kom, men icke heller nu kunde Eva träffa honom. Ja — hon tänkte knappt derpå, ty hennes mor talade med henne länge, så att hon glömde allt annat. i