Aftonbladet – 24 juli 1868, sida 3

ständigt skedde det med lika stor suffisance, om icke alltid med så många prestbetyg, som det Hoffska maltextraktets agenter kunna förskaffa sig. Desse Ole Bullers lif och lefverne samt död förorsakade derför Ole Bull då och då en liten svårighet, ehuru ingen amerikan gick så långt som borgmästar Lassen på sin tid, då han orubbligt fortfor att påstå midt i ansigtet på en lifs lefvande brandvakt, att han, som i boken stod såsom död, således var och förblef död och alldeles icke fick gå brandvakt mer i detta lifvet, hvaröfver den stackars brandvakten kände sig mycket olycklig. Sista gången en amerikansk Oie Bull dog, tillkännagafs det från Quebek, och då var den verklige Ole Bull i Moskwa, hvarest studenterna, samma dag Ole Bull fick underrättelse om sitt amerikanska konterfejs hädangång, förärade honom en notställare af silfver. De ryska studenternas gåfva såg jag icke, men deremot en rysk ask-kopp af guld, föreställande ett stort vattenkar, som köres; hästen är äfven af guld och fotstycket af malakit. Bredvid detta stodo några bröstbilder af Mozart och Beethoven; Paganini och Rossini såg man i ett annat rum. Ofvanför på väggen hängde bland annat ett bref, dateradt den 12 Mars 1778, skrifvet af Washington; en medaljong af biskop Brun prydde den ena väggen, och på den andra hängde flere antika taflor. Då jag kastade blicken åt venster, såg jag in i en alkov, hvarest sängen var prydd med ett stort sidentäcke från Persien, under det att en tigerhud låg framför såsom matta; omhänget var äfven något orientaliskt med rikt böljande veck. Biblioteket låg på den andra sidan; dess ena långvägg var prydd med en stor karta öfver The united states, och i bokskåpet fanns en rik skatt af alla möjliga länders litteratur; det nyaste var från Amerika, bland annat a stenograph-phonographic dictionary, en äkta amerikansk bok, hvars mystiska ord jag ej förmådde tyda. Taflor, kartor och planritningar funnos också, men skulle vi få tid att njuta af utsigten från höjderna och betrakta gårdens alla märkvärdigheter, måste vi genast begifva oss åstad igen. Under vägen blefvo vi dock uppehållne af några stötar pyramid på biljarden och några glas amerikanskt vin, till hvilket vi på amerikansk fashion åto syltade valnötter. Efter ett glas på fallrepet och rökande en äkta havanna, gingo vi ut på gården för att hålla krigsråd, innan vi begåfvo oss åstad i berg och backar; våra betänkligheter i afseende på följderna af Ole Bulls sista ridt på Carages blefvo på det mest öfvertygande sätt skingrade genom några elastiska hopp, med hvilka han skyndade uppför trappan för att hemta tillräckligt förråd af havannacigarrer till vår vandring. Emellertid fick jag derigenom tilltälle att så mycket bättre betrakta sjelfva husets arkitektur. Hvad som på afstånd hade gjort intrycket af ett litet hus, visade sig nu vara det egna förhållandet, att hela långväggen blott hade två fönster, ett på hvardera sidan om dörren; men ett stort fönster i hvartdera af flygelrummen var dock tillräckligt, detta samlade nemligen ljuset, i stället för att man i fordna dagar spred och splittrade det i många fönster med en stor mängd rutor. Längs takåsen låg sjöormen, grön och lång med vriden svans, gapande svalg, dystra ögon samt en lång, röd, spetsig, nästan slemmig tunga, som ej var synnerligen behaglig, men förmodligen desto nyttigare för en verklig sjöorm. Jag måste tillstå, att det gladde mig mycket att få se sjöormen; det fägnade mig att så der befinna mig vis-å-vis detta så mycket omtalade, så mycket beundrade och så mycket omtvistade odjur, som några ha sett, men många flere icke sett. Denna sjöorm på taket skall vara en trogen afbildning af den veritabla sjöormen, som brukar besöka Ostrefjorden och på sin tur fram Ack fNk öv ET va nu havana-laddningen var intagen, gingo vi vägen nedåt mot fjorden, i fullt mått njutande af den behagliga, friska luften och de underskönpa omgifningarne, hvilka med konst och smak under årens lopp skola bli ännu vackrare. Två unga allter äro redan nu i full utveckling; den ena består af storbladiga kastanieträd, och den andra är idel körsbärsoch morellträd. När då trädgården är i fullt flor, och fruktträden ute på backen loch på holmarne i den lilla sjön blomma, måste här vara herrligt och förtjusande. Jag var fullt upptagen och intagen af beskådandet af dessa naturskönheter, så att jag knappt l märkte, att vi hade kommit fram till några nya märkvärdigheter, nemligen något från Persien, något från Östersjön och något från I The united states, eller med ännu tydligare lord: en häst, en get och en vagn. Hästen var Carages, ett vackert, välformadt kreatur, I hvars make jag aldrig har sett; den hade både intelligenta och vänliga ögon, en fin och kraftig kroppsbyggnad, ett elegant traf och en utomordentligt elastisk galopp, som vi fingo tillfälle att beundra, både då han sprang i volt för oss, och då han sedermera blef riden af en af sällskapet. Carages, som betyder bländande blixt, är af persisk födsel och ätt; har har varit med i ett ryskt krig och bär ännu några skråmor i skinnet, men det oaktadt och ehuru han är 15 år gammal, är han mycket eldig och vid full kraft. Såsom lekkamrat och sällskapsbror hade han fått en präktig, stor svart bock med kloka ögon och att tjockt långt skägg, som vi alla och isynnerhet damerna måste beundra. Han såg än på oss och än på sin vän Carages, som om han var rädd för att vi skulle taga Carages bort från honom, men då ingen gjorde mir deraf, stod han trygg och idislade och skakade sitt skäso med filosofiskt lusna. Dennes ID I