Aftonbladet – 24 juli 1868, sida 2

DEI WURBIIUW IL UU Oc OMM Filosofen på Fontainebleau. Med anledning af den först af Le Nord, sedermera af Afton-Monitören publicerade berättelsen om kejsar Napoleons yttranden på Fontainebleau med anledning af furstemordet i Serbien, innehåller Neue freie Presse en artikel, ur hvilken vi meddela följande: Kejsar Napoleon har öfverraskat oss med en märkvärdig bekännelse. På lång tid har ban icke hållit något tal, utan har i några månader med förkärlek spelat den tystlåtne. Sedan han upptäckte de mycket omtalade bsvarta punkterna vid den politiska horisonten, har han afstått från offentliga yttranden i egen person, och i lägret vid Chälons åtnöjde han sig med ett mycket sägande tyst småleende och en uppvridning af mustascherna, då de af champagnen lifvade officerarne jublande trängde sig omkring honom och uppstämde lefverop för kriget. En mängd korrespondenter ha berättat för verlden om detta försigtiga uppförande, och Monitören har icke gifvit dementi hvarken åt småleendet eiler mustaschuppvridningen. När Monitören icke motsäger en underrättelse om kejsarens person, då måste den vara sann; om den utan anmärkning aftrycker ett af en annan tidning meddeladt tal af kejsaren, kan man förlita sig på att det blifvit taladt alldeles så. De intressanta yttranden, som Napoleon fällde under samtalet i Fontainebleau rörande l!? furstemord, ha således genom Monitörens stumma vittnesbörd blifvit förklarade för äkta. Tidshistorien kan på sina blad införa Cesars senaste tal såsom verificeradt. Hvad Napoleon sade öfverraskar att börja med genom den form, hvari han framställde det. Det är icke det lätta samtalets ton, utan en verklig liten föreläsning, alldeles i stilen af tysk grundlighet, och uppenbarligen icke föredraget i ett framblixtrande infalls ögonblickliga ingifvelse, utan såsom produkt af mogen öfverläggning. Kejsaren börjar med en försäkran, att lifvet har blott en retelse för honom, nemligen att befrämja Frankrikes storhet och välgång. Detta är ganska oartigt mot madame Eugenie, som skulle kunna beklaga sig deröfver i: en sparlakanspredikan. Huruvida det är sannt, derom torde fröken Bellanger, som just nu bygger sig ett praktfullt hotell i Paris, kunna lemna någon upplysning. Men om vi taga den vackra, hos landsfäder af alla slag brukliga frasen för klingande mynt, så måste vi djupt beklaga Frankrikes arme herrskare. Hans lif förflyter då . synnerligen retelselöst, ty vi genombläddra förgäfves historien om det andra kejsardömet från 1852, för att upptäcka något slags tillväxt i välgång och belåtenhet för Frankrike. Tvärtom är detta Frankrike, en gång så välsignadt med betydande, uppoffrande och oegennyttiga karakterer, en gång så stolt öfver sin förmåga att bära friheten — detta Frankrike är så afsigkommet att det icke längre finner något stöd i sig sjelf, att det såsom ett svagt rör brytes af, om det icke kan haka sig fast vid den napoleonska dynastien och räta upp sig vid henne. Det finns för Frankrike ingen annan räddning,, säger Napoleon III, än att förbli innerligt förbundet med min dynasti, hvilken är ordningens och framåtskridandets enda symbol. — Hvad hafven I gjort af Frankrike? frågade hertigen af Aumale för några år sedan; nu får han svaret ur kejsarens mun: ett barn, som behöfver det napo; leonska riset. Barnet blir väl ofta styggt och griper i sin vrede till otillåtna medel. Då sker ett attentat. Mot Napoleon III äro redan nära ett halft dussin mordförsök gjorda — enligt en rysk generals åsigt det osvikligaste bevi-. set på ett strängt uppfyllande af herrskarepligter. Hvarje gång har en lycklig slump eller, såsom Napoleon säger, Försynen beskyddat honom. Hans lycka var så förvånande, att sagan uppstod om pansarskjortan som han alltid bar närmast kroppen. Vi ha talat med allvarsamma personer, som säga sig ha sett, huru Pianoris kula träffade honom i bröstet. Vare härmed huru som helst, så kan Napoleon temligen lugnt emotse yt-:. terligare attentater, då han redan är någor: —9 At HN AR PM VM tr AA ge fö fr fö CO I I mA mm mL J j lunda van vid dylika tilldragelser. Men skulle; en våldsam död vara honom beskärd, så tröstar han sig, såsom han bekänner, med tanken att hans mördare icke skulle ha någon nytta af sin gerning. Den, som föröfvar ett politiskt mord, filosoferar han, frambringar alltid en verkan, motsatt den som han vill ernå... Det parti, som do par sina händer i blod, har aldrig någon nytta af sitt brott. Skulle det verkligen vara sannt? Följer vedergällningen den onda gerningen alltid så raskt i spåren? Är denna den bästa af alla verldar verkligen så moralisk? Oss vill det tyckas, som om historien stundom bevisade motsatsen. Vi tänka på en president, som, enom nationens vilja uppsatt på denna höga hederspost, dag och natt arbetade på att undergrätva den gällande republikanska författningen, hvilken genom bestickniog, genom anlitande af alla dåliga lidelser samlade ett revolutionärt parti och en dag, då han trodde stundea vara inne, med fräck hand tillintetgjorde det lands frihet, som hade förlitat sig på honom. Väl slöto sig de modige och trogne tillsammans och ilade ut i den kalla vinterluften för att på barrikaderna kämpa för rätten, för den gällande statsförfattningen — och blefvo derför efter dom skjutna. genten doppade sina händer djupt i blod, för att genomidrifva sina äregiriga planer; han ryogade icke tillbaka för någonting, han uppoffrade ran som stod honom i vägen, Har vedergällningen derför nätt honom? Harhan i brådhast, plötsligt dött genom hämnarens kula, har han fattig och flyende försvunnit i landsförvisning? Ingalunda; han befinner sig ypperligt, Nej, vi tro icke längre på någon nemesis i historien, åtminstone icke på någon, som drabbar brottslingen sjelf. Napoleon III uppställer en sats, hvilken han sjelf för länge sedan vederlagt. Han hycklar tron derpå, emedan den tyckes honom lämplig. Med fatalistiskt lugn fortfar han: Mitt lif och min död skola vara Frankrike lika nyttiga,. När Cesarerne äro vid godt lynne, tala de besynnerliga saker. Den sats, vi nu citerat, innehåller en olöslig motsägelse, Var Napoleons lif nyttigt för Frankrike, hvilket ganska många fransmän skola 7 IP5r l