Aftonbladet – 23 juli 1868, sida 3

Jfr 2 a a ED UUURRAPULRU en ljuskrona hävgeri band i nationalfärgerna. En mängd sällsynta växter stå längs väggarna på små hvita och skimrande björkkubbar, hvilket gör alltsammans så skögsfriskt. I salens fond hänga några draperier öfver ett par renhorn och bilda en silkeslen, beslöjad bakgrund, hvars luftiga, fantastiska utseende harmonierar väl med en hjortskinnsmatta framför soffan. Allt är friskt, naturligt och konstnärligt, ingen färg är begagnad, både tak, väggar och golf ha sin naturliga träfärg, och ehuru träsnideriet rundtomkring derigenom icke kommer till sin fulla rätt, blir dock intrycket harmoniskt: man är under en norsk konstnärs tak. Tyst! — Ole Bull tager violinen, en af damerna sitter vid pianot, och innan samtälets ord instinktmässigt och i ett ögonblick förstummats, ljuda tonerna i salen. vilket spel! hvilka toner! det är samma kära toner, som man aldrig glömmer, och som man ständigt längtar efter. Sjelfva husets belägenhet är egendomli; jag måste genast tänka på konstnärens pla inför publiken. Huset ligger på en naturlig höjd med björkbackar på ömse sidor — gal-lerierna; parkett var en liten, nätt trädgård och fingro ned en liten å med Nökkespil log Huldrelok; den slingrade sig nyckfullt ned öfver slätten, bildade en ö, till hvilken broar voro slagna öfver ån af naturliga, björk— Istammar med sin hvita bark, och längre ned jen liten sjö, der laxöringen hoppade i solIstrålarne. Här lågo några flottholmar, hvilka Ji Ole Bulls gossår gjorde tjenst såsom ett slags flytande batteri; han gjorde fast et bogsertag och rodde bort med en holme på släp, och var det midsommarafton, så antän : des ett bål på holmen, som låg midt ute på sjön. Längst borta, utanför parketten, således i utmarken, låg fjorden, blå och blank, med vackra höjder uppåt å ömse sidor och en lång blånande bergsrygg längst bort i horisonten. Det är ett äkta bergenskt landskap med fjell och fjord och höjd och dal; man kan sitta och se sig rörd och vemodig på dessa idylliska, drömmande landskap; de äro så fänglande, att jag så väl förstår Ole Bull, när han likasom nu kommer direkt pr ånga från Amerika tillbaka till Valestrand för att sitta och se sig rik och inspirerad på sina barndomsminnen, den käraste fläck i det kära fäderneslandet, och derpå — resa tillbaka till Amerika för att spela mera af den rika fond, som han fått som gåfya i vaggan och som han kände utveckla sig här ute på Valestrand. Jag måste ovilkorligen gnola Welhavens inspirerade sång: Hvor södt at favnes af Aftnens Fred, naar Droslen flöjter i Skoven, og Birken sbser ved Elvens Bred, og Nökken spiller i Voven! Der er en vemodblandet Fryd, mel empel vad, met med Suk 4 dunkle Dale. pel Vi hade ännu icke varit omkring på gården, och det måste vi för att icke förlora en stor njutning. Innan vi kommo ned, passerade vi Ole Bulls egna rum, och då dörren stod öppen, förirrade vi oss med stort nöje dit. Det första, mitt öga stötte på, var en fartygsmodell, förmodligen en present af Dekke, en af våra förnämste skeppsbyggare i Bergen — men nej, det var någonting ännu mera verldsberömdt och bar följande inskrift, Santiago de Cuba to Ole Bull, Esqr. The model of the most successful Steamer on the Blockade during our little unpleasantness from 1861 to 1866. T. R. Turnbull, New-York. (Santiago de Cuba till Ole Bull, esqr. Modellen till det lyckligaste ångfartyget i blokaden under vårt lilla obebag från 1861 till 1866. T. R. Turnbull, Newyork). Samtalet kom härigenom helt naturligt att ledas in på Amerika, Ole Bulls resa och Ämerikas politik. Professor Watson kunde icke hitta på amerikanska ord för sin beundran och sin glädje öfver Ole Bulls triumftåg, han blott upprepade oupphörligt, att Ole Bull hade haft some very fine, yes very fine evenings (några mycket vackra, ja mycket vackra aftnar) i Amerika, och medan professorn med en fransmans belefvenhet och en engelsmans precision hade tolkat för oss Amerikas känslor för vår berömde landsman, tog Ole Bull fram ett first-rate guldur med den amerikanska örnen, omgifven af the stars and stripes, och bållande en violin i sin ena republikanska klo och stråken i sin andra; hufvudet låg något bakut, och näbben var halföppen, som om örnen hölle på att svimma af det spel, han icke kunde fatta. Arbetet var utfördt med utmärkt finhet och säkerhet, allt var så rent och smakrfullt graveradt, att hela det amerikanska i kompositionen försvann. Uret var en gåfva af professor Watson och Ole Bulls amerikanska vänner, och med uret följde en mycket smakfull och solid guldkedja; båda framlemnades till Ole Bull vid en afskedsfest för honom i Newyork den 5 Juni. Då vi nu hade kommit in på presenter, fingo vi också se en märkvärdig käpp med galdknapp; äfven den hade Ole Bull fått denna bång i Amerika, ehuru det stod 1854 på den. Pörbållandet var detta: Då Ole Bull förra vången vari Amerika, besökte han äfven Potter County, som beslöt att lägga sina känslor . dagen genom att törära Ole Bull en käpp med guldknapp och passande inskrift. Nn deputation utsågs för att framlemna gåfvan, ch ordföranden med käppen i handen tog plats i en första klassens jernvägsvagn för att resa till Ole Bull, som då uppehöll sig i en närbelägen stad. Under vägen vaggas deputationens hedervärda ordförande i sömn, men deh, som icke sofver, är hans granne, hvilken strax derefter försvann — med käppen. Hvart denna sedan tog vägen, vet man 2j, men under kriget fanns deni sydstaternas arme och lemnades efter krigets slut af en soldat såsom betalhing: för en jernvägsresa och uppsnappades sedermera af en medlem af den olyckliga deputationen, kom åter på villospår och åter inom den olyckliga depusationens skottvidd, var ånyo på väg till Ole Bull år 1868, men kom bort från ett hotell, vari framlemnaren sof öfver natten. När de. Bull kom till Cincinnati, läg den förlorade, nen återfunna käppen i hotellet på ett bord det rum, som anvisades åt honom, och nåra minuter derefter kom — deputationens ;rdförande, hvilken fortfor att fungera sedan 1854, för att lemna käppen, som redan var Ole Bulls hand; i stället för att bli käpsens framlemnare, blef han dess biografs. d (Forts. följer.) Pr ER ROR VA Tr kr 56 RR