Aftonbladet – 23 juli 1868, sida 2

STOCKHOLM den 23 Juli. I den politiska återblicken i sitt nummer ör den 16 Juli återkommer Kölnische Zeitung ill sitt gamla ceterum ego censeo i den lesvigska frågan. Ju längre man lyckas itsträcka freden, yttrar der den framsynta idningen, desto mera befäster hon sig. Men om Pragfreden, liksom en gång den Westaliska freden och Wien-kongressen, skall kunna blifva utgångspunkten för en längre fredlig period, måste hon framför allt verkställas. De flesta menniskor äro blinda härför, men hvar och en som har någon erfarenhet och någon skarpsynthet ser lätt, att araktlåtenbeten att verkställa Pragfördraget angående Slesvig, som nu snart utdrages på tredje året, har en allvarlig betydelse, som hotar den europeiska freden. ingen makt har för ögonblicket lust att börja krig med Preussen derför att det ej afträdt Nordslesvig till Danmark, oaktadt det är traktatmässigt dertill förpligtadt. Men alla makter skjata skulden för det faktiskt föreliggande traktatbrottet på Preussen. Ty när detta påstår att skulden ligger hos Danmark, som ej vill ingå på dess (Preussens) vilkor, är det enkla och ej lätt vederläggliga svaret, att Pragfreden ej känner till nägra sådana vilkor, utan föreskritver de danskt sinnade distriktens obetingade återgifvande liksom det partiela upphäfvandet af freden i Wien 1864, som följde straxt och utan alla vilkor och ej gifvit anledning till något slags klagomål. Om Danmarks historiska rätt till hela Slesvig är det intet tvifvel, och om man äfven kan ursäkta Lauenburgs och det tyska Slesvigs eröfring med nationalitetsprincipen, är dock bibehållandet af den danska delen af Slesvig i ordets alla betydelser en eröfring, och en eröfringspolitik fördömes oåterkalleligt af vår tids anda. Derför måste det lilla område i norra Slesvig, som vi ej vilja återlemna, tjena till att öfverallt anklaga och misstänkliggöra Preussen och dess eröfringspolitik samt göra Holland och Belgien ej mindre än Danmark bekymrade för Preussens förmenta eröfringslusta. : äss