Aftonbladet – 23 juli 1868, sida 2

Hösten gick, vintern gick och våren kom, utan att någon förändring i händelsernas sång inträdde. Men en sådan var likvist ej längt borta. : En dag ankom ett bref till Dahl, som han obekymradt bröt och läste. Det innehöll blott få ord, men under läsningen deraf undföll honom ett halfqväfdt utrop, och sedan han slutat kramade han häftigt papperet samman i handen och började med stora steg så af och an i rummet. Hvad i all verlden var det der för ett bref? frågade hans hustru: förundrad. Du ser ju helt upprörd ut. Jag är så ock. Fråga mig ej — jag vet j hvad jag skall svara. Hvar är min svarta rock och min söndagshatt? Jag skall Ja ut Eva skyndade att hemta det begärda och Dahl klädde sig och gick ut, lemnande det båda fruntimren ett rof för den största för-! undran och nyfikenhet. Eva kände sig litet) orolig; hon anade åter attdet gällde henne, men försökte slå bort dessa obehagliga tan-; kar och gick derföre att besöka sin väninna Sofie, åt hvilken hon på senare tider börjat meddelat något af sina egna bokliga kunskaper, och som hon visste otåligt vänade henne. Madam Dahl försökte förströ sig genom sina vanliga hushållssysslor, men let ville ej rätt lyckas, och slutligen tog hon en bok och satte sig att läsa, om det så kan kallas att hon fästade ögonen på de tryckta! ookstäfverna utan att det ringaste veta hvad! le sade henne. Hon såg på klockan. Dahl! hade varit borta i två timmar. Hvart hade! han väl gått? Hvad hade brefvet innehål-, it? Hundrade gåvger hade hon gjort sig! lessa frågor — omöjligt att kunna med ens, I atligsnaste Zssting kvmmw svaret när