genting lofvat, jag, och ser jag att det gär på tok, så talar jag vid både den ena och den andra — det är mitt lötte. Hon menar väl i alla fall,, sade madam Dahl och såg efter henne. Ja, det gör hon verkligen, svarade Dahl, och derföre får man förlåta hennes små egenheter, men nog har hon stor böjelse för att lägga sig i allting och försöka styra till rätta öfverallt, och sådant kan slå illa ut ibland.