Aftonbladet – 21 juli 1868, sida 3

Rättegångs-och Pollssaker. Inbrottsstöld på Carlskrona örlogsvarf. TLinieskeppetGustaf den Store har en längre tid varit insatt i nya dockan och emedan intet arbete å detta fartyg förehades, voro alla luckor igenspikade, samt visiterades om morgnarne, då spikningen befanns utan tecken till rubbning. Emellertid bar det nu vid en undersökning i skeppets krutdurkar visat sig, att blyklädseln derstädes är borttagen, hvilket utan tvifvel skett nattetid och medelst uppbrytande af någon lucka, som derefter blifvit Ordentligt tillspikad. Någon säker spaning på tiufvarne har ännu ej erhållits. Denna omständighet visar bebofvet af en särskild varfspoliskir, såsom å utländska örlogsvarf finnes. En ylik kår är under senare åren föreslagen och torde snart komma att upprättas. (BLEKINGS-POSTEN.) — Falska sedlar. Carlshamn den 18 Juli. I går på morgonen häktade polisen härstädes två personer, en bondqvinna och hennes son från Herrljunga socken i Småland, som försökt att uti handl. Ljunggrens salubod borivexla falska sedlar af Smålands enskilda bank. Då sedlarne voro mycket illa efterapade de äkta samt märkbart större än dessa, fann bokhållaren i boden att det ej kunde hänga rätt tillsammans med desammas tillkomst, hvarför han lät eftersända polis. Vid dess ankomst ville käringen löpa sin väg, men blef strax fasttagen. Vid sedan verkställd visitation hos dem, befanns gumman innehafva 35 rdr och pojken 100 å 110 rdr i falska 5-rdrs-sedlar. Sedlarne lära vara fabricerade af en urmakare, äfvenledes hemma i Herrljunga, för hvars efterspanande och gripande stadsfiskalen härstädes dit afrest sistl. gårdag. Äfven här i staden efterspanas sedelfabrikören ifrigt af polisen. — Emigrantbefordrarne Ringberg och Lindgren. Kalmar den 18 Juli. Norra Möre häradsrätt sammanträdde å härvarande cellfängelse sistl. gårdag kl. 10 f. m. Ransakningen fortsattes med för bedrägeri häktade emigrantbefordrarne F A. Ri berg och G.F. Lindgren. Protokollet vid föregående ransakningstillfälle upplästes och justerades, hvarefter ett par målsegare från Helleberga socken framträdde och yrkade lika ansvar å Lindgren som å Ringberg, emedan den förstnämnde i Ringbergs frånvaro framställt samma bedrägliga förespeglinför som Ringberg och äfven inkasserat penningar ör den fria emigrantbefordringen till. Newyork. Åklagaren framställde sina ansvarspåståenden och yrkade att de anklagade måtte fällas till strängt ansvar för det att de, genom sina svekfulla och osannfärdiga uppgifter och kringspridda tillkännagifvanden om kostnadsfri afresa till Amerika, lockat en mängd fattigt arbetsfolk att afyttra allt hvad de af värde egde, för att få Hllgfkng. till inskrifningsafgiften, som af Ringberg och Lindgren uppburits, utan att derför lemna någon: Faran gr ler annan säkerhet. Domen, som afkunnades, lydde: att Ringberg fälldes till 1 år och 6 månaders samt Lindgren till 1 års straffarbete. De begge häktade förklarade sig ämna anföra besvär, men skola fortfarande förblifva häktade. Emot målsegarnes bestridande kunde vederbörandes väckta anspråk att af hos -Ringberg. och Lindgren tillvaratagna kontanta penningar erhålla ersättning för telegraringsoch transportkostnaden icke bifallas. — Ett dyrt slag. Göteborg den 18 Juli. Itorslags dömdes af rädhusrättens 2:dra afdelning försvarslöse manspersonen Joh;s Andersson från Öroryte, hvilken, såsom vi förut omnämnt, vid ett med honom anstäldt förhör gifvit landssekreteracen assessor H. Westin ett duktigt Slag för tinningen, till fyra års straffarbete för förgripelse mot embetsman add I Yomtentöfning: Detta straff synes synneligen hårdt i betraktande deraf, att manen, åtminstone såsom det vid polisförhöret med onom visade sig, ej kan anses vara vid sina sinens fulla bruk. så påstod ban vid nämnda förvör att vår Herre sjelf enskilt förklarat för hoiom, att han ingalunda behöfde arbeta, utan att nan vore tvungen att föda honom ändå. Försatt en så ovanlig undantagsställning bade han ckså en honnett ambition,: Mitt humör, tillade han nemligen mycket förnämt, är sådant, tt om någon försöker slå mig, så fort endast ågon rör vid mig, så tvärt — smäller jag till. )etta yttrade han med anledning att hr Westin inder förhöret, naturligtvis utan någon tanke tt slå mannen, blott lagt sin käpp på hans xel, hvilken rörelse på ofvanämnda konfunderande ätt besvarades. En person, som så beter sig, kan, om man finner, ej gerna vara rätt klok. (6.P.)