Aftonbladet – 18 juli 1868, sida 3

elicke större massa (för kolning tjenligaste) ved erhålles i två afverkningar med 30-årig turh Dus än en om 60 år. För högskog med dess al timmer angifver författaren visserligen så) dana perioder som öfverensstämma med erI farenheten i våra högst olika, klimatiskt bes) skaffade trakter. (En fru i Östergötland lät lanlägga en trädgård, och då skogen var unldanröjd fäste hon uppmärksamhet vid en vacst ker tallbuske som hon lät skona, under utlåtelse att den skulle få växa tilldess den I kunde gifva bräder till hennes likkista. Hon nlopplefde tallens tillväxt till den storlek att 5) bon ännu sjelf befallte dess fällande och för sågving, hvarefter bräderna förvarades för det tillämnade ändamålet, hvartill de också verk ligen blefvo begagnade. Sjelfva Östergötland är emellertid rätt olika klimatiskt, t. ex. om man jemför å ena sidan Linköpings—Skenninge och Wadstenatrakten, och å andra sidan den egentliga skogsorten mot Nerike, der klimatet är sådant att alpväxter der trifvas.) För de norra orterna betänker man med skräck att atverkningen icke tillåter ny fällning till sågtimmer på 200, ända till 300 år — under det att i vår tid afverkningen pågår fullkomligt irrationelt, Det kan komma ilatt verka förderfligt på klimatet och landets il beboelighet. Dock har det sin förklaring deri, :latt inåt de djupa skogstrakterna ingen ungI skog finnes, endast mogen skog, öfvermogen .Iskog och vindfällen, som för 50 å 100 är seI dan bort vara begagnade. i. En särskild punkt handlar om åtgärder att tI befordra återväxten. Det är efter vår fixa ide ) det vigtigaste af allt. Man begär icke att få b ss ROR AD TR I rt N. säd på åkern utan att hafva sått frön af den sort som man hoppats berga; men skog anser Iman sig kunnå få utan åtgärd. Sådant lycI kas väl stundom, men aldrig lika hastigt som efter sådd, utom vid de tillfällen då en mark blifvit genom svedning beröfvad gräsrötter och mossa, så att fröet kommer omedelbart ned på jorden, och om i grannskapet finnas fröträd, och om fröår inträffar innan marken låter hunnit bekläda sig med växter, som hinIdra fröet att komma ned till mullen. Då man ser hvilka osäkra vilkor fordras för en riktig återväxt i slutet bestånd, när saken öfverlemnas åt naturen, så borde man aldrig underlåta att genast. beså en afverkad mark, och att hafva fröen (eller kottar) från ett godt. fröår samlade och förvaräde. Förf. föreslår att för skogens återväxt med naturlig frösådd, upprifva marken med en femkloig hacka, (hvarå figur är bifogad). Man har också härtill sett användas en väl qvistig granstock af ett par alnars längd, hvarå grenar äro snedt afhuggna, och som drages af en lämpligt anspänd oxe, och som, da qvistigheten står ut på alla sidor; må vända sig huru som helst, den segrar ändå. Mera behöfves icke för att fröet skall komma i omedelbar beröring med jorden. Dock går en stor mängd frön härvid förlorade. Det nu sagda gäller om tallen. Vi kunna icke följa förf. alla hans kapitel igenom, d. v. s. i afseende på hans föreskrifter om alla de olika skogsträdens behandling. Vi vilja fördenskull endast uppräkna de öfriga, som alla, hvar på sitt vis, äro beskrifna i afseende på afverkning och återväxt: gran, lärkträd, silfvergran, bok, ek, björk, al, asp. Skogsod.ingen jemföres med sådd och plantering, först förekommer afhandlingen i allmänhet om frö-samling och fröets förvarande, fröprof och medel att påskynda groningen. Å sid. 116, 118 och 119 äro teckningar å nuförtiden brukliga frö-utklängningslådor eller byggnader, de senare uppförde i Tyskland (der man aldrig försummar att beså afverkad mark. A sidan 162 kommer förf. till den vigtiga punkten om trädplantering. Den är likväl hufvudsakligen för verkliga forstmän eller possessionater, som jemte hågen att åstadkomma en återväxt hafva bildning nog för att utföra operationer. För vår del skulle vi tro att frösådd äri det afseendet vigtigare, att det kan utan mycken omgång verkställas äfven af okunnigt folk (med förlust af fröqvantitet) men utan att gälla på beslutsamheten och det den svåra svenska att komma sig tills. Förf. meddelar beskrifning på en mängd planteringssätt för olika trädslag. Såsom en onekligen förträfflig ide är förf:s plan att anlägga plantsängar i sjelfva skogen. Dels komma de derigenom att uppdragas på sådan mark der de framdeles skola utbildas, och möta då icke ett liksom främmande element ; dels också blir plantans förflyttande icke så långt att transporten verkar skadligt på de fina rötterna. Plantornas beklädnad med ett tint leröfverdrag på rötterna, sedan de genom ; utbändning ifrån raden i plantsängen och försigtig skakning blifvit befriade från vidhänpande jord, är en föreskrift, som icke nog kan bebjertas. Öfverdraget göres på det sättet att rötterha, varsamt utbredda, lodrätt nedstickas i lervälling, som då öfverkläder de fina och ömtåliga sugrötterna, så att deicke af luften påverkas och skadas. Plantorna kunna efter sadan behandling utan olägenhet transporteras, rötterna falla lättare och utan trug eller snedläggning ned i planteringshålet. Vi kunna icke följa förf:s arbete i flere letaljer; vi sluta referatet med den hjertliga ööskan att det må bidraga att väcka den lomnade hågen för skogsvård och skogsplanering. Man har, med något skäl, sagt att skog först då vårdas, när den har någotl!; värde, d. v. s. när den väl behöfves; men nan har tyvärr sett att till och med fullcomlig skoglöshet icke kuonat förmå vår allnoge att åt detta så vigiiga föremål egna n så ytterst behöflig omsorg. G. Ohronologisk handbok i christna kyrkans historia, i samband med allmänna historien, af B. W. Bergstrand. (Örebro 1868.) Den flitige och samvetsgranne författaren var i detta arbete visserligen ej åstadkomnit något sjelfständigt och betydelsefullt verk, wilket han ej heller åsyftat, men deremot ned mycken möda sammanfört en ganska fr ti h mn tor mängd data och notiser, som kunna vara Ilkamna för dot cetara fartalot — IJärelkilt