vara follkomligt pålitliga. Äfven Mon, det spanska sändebudet i Paris, skall, som det I skrifves till Indep. belge, vara okunnig om I sakernas verkliga ställning, och franska utrikesministern säges ha måst skicka en bet-odd man till gränsen för att på denna väg skaffa sig närmare upplysningar. Monitören itiger ännu med hänsyn till de senaste tillI dragelserna i Spanien, och Constitutionnel bringar blott mycket tarfliga meddelanden derom. Sammansvärjningen skulle ha utbrutit den 9 Juli, men genom de dagen förut verkställda bäktningarne blef den qväfd i födseln. Den var frukten af ett aftal melilan de militära notabiliteterna af det. progressistiska partiet och den spanska liberala unionen. — Tidningen Etendard vill veta, att general Dulce haft en sammankomst med Cabrera för att träffa öfverenskommelse om att sätta hertigen af Montpensier, Ludvi Filips son, på spanska tronen. Etendar tillägger föröfrigt, att drottning Isabellas svåger sedan revolutionen 1854 iakttagit en hällning, som mer öfyerensstämmer med hans familjs traditioner än med hans pligter mot Spanien och dess drottning. Om det sätt, hvarpå sammansvärjningen kom i dagen, heter det i ett bref från Paris till Kölnische Zeitung: Franska regeringen lät på posthuset taga en afskrift af alla till general Prim adresserade bref (generalen har, som bekant, under en längre tid uppehållit sig i Paris) och sände derpå dessa afskrifter till det härvarande spanska sändebudet. Af dessa papper framgick, att unionisterna mer eller mindre hade förenat sig med progressisterna, naturligtvis äfven med Prim, men ingalunda att hertigen af Montpensier var i samband med dem; Då hertigen emellertid i ålla dessa bref framstölldes såsom den ende, hvilken, om han blefve ställd i spetsen för regeringen kunde göra. slut på det närvarande sorgliga tillståndet i Spanien, blef man betänksam till mods i Paris och gaf regeringen i Madrid en vink om att vidtaga stränga åtgärder mot hertigen. Regeringen i Madrid beqvämade sig också dertill, och hertigen blef nu landsförvist, ehuru han iintet hänseende hade deltagit i den sammanfvärjning, som dolktsde gen ha varit för hepdorrayadsdeshäktade generalerna apgå erfar: man, nd, NG ES ät den! depoiten rats till de Kanariska öarne, nemligen, hers tigen Dena Torre, genersl Dolce och general Serrano Bedoya. De öfrigacha blifvitinternerade-på olika ställen i konpngariket, och ha redan anländt till sina bestämmelseorter. Någon rättegång har icke blifvit anställd mot dem, då den för den spanska armen gällande lagstiftningen ställer alla i aktiv tjenst. stås ende officerare till regeringensidosposition.och tillåter denna-att: internera dem ,såsom en rätt och slätt diseiplinärätgärd. Ryktena om uppror på flera olika ställen af halfön hå änna icke bekräftat sig, men det finnes dock anleds ning tilltvifvekom att lugnet är så fallständigt som det heter i de officiella. telegrammerna från Madrid. . ÖSTERRIKE. Från Wien telegraferas, att Giskra i stället för aflidne deputeraden Mählfeld blifvit med 954 röster möot1 vald till representait för staden Wieni den nederösterrikiska landtdagen, Rikskanslern Bensts depesch till österrikiska sändebudet i Rom 1 anledning af den påfliga allokutionen kommer först att genom den röda boken, hvilken i sinom fid skall framlåggas för de båda rikshälfternas ,delegationer, till sitt innehåll bli känd. Ewellertid finner man i en officiös Koörresponders till Dresdexier Journal följande resumå af detta aktstycke: , sDet ogyfibsämma intryck, som den ifrågavarande allokutionen här framkallat, har redan på telegrafisk väg blifvit omnämndt; och depeschen gifyer det blott utförligare tillkänna, hvarvid dock anmärkes, att hans Kejserliga majestät icke blifvit känslolös för de konsiderationer, hvilka den påfliga skrifvelsen ådagalagt för hans person. Så mycket strängare har den deremot vändt sig mot den kejserliga regeringen och Österrikes nya statsinrättningar; men. af vördnad för den heliga stolen inskränkersig depeschen -blott till. några: anmärkningar, hyilka sändebudet har att bringa till det romerska hofvets kännedom. Österrike som hvarkeön angripit kyrkans område och egodelar eller utöfvat något-förtryck mot den katolska religionen och dess tjenare, hade bort kunnå vänta en annad behandling: Det gifves icke något laud i Europa, i hvilket dem katolska kyrkan, äfven trots lagen af den 25 Maj, intager en ställning med sådana företrädesrättigheter som i Österrike, och likväl är dess regering föremål för samma tadel, som regeringar, hvilka ställt sig i. en ojemförligt skarpare opposition mot kyrkan. På en protest mot de lagar som. modifiera konkordatet var man beredd, men icke på ett fördömande af statsgrundlagar, om hvilkå dervid alldeles icke är fråga. Detta sårar nationens känslor och skadar kyrkans egna intressen. Den nya författningen har framträdt genom öfverenskomimelser mellan furste och folk och kyrkan kan väl protestera mot utförandet af särskilda grundsatser, inen icke angripa hela Statsbyggvaden, utan att uppväcka de olitiska lidelserna på samma gång. med de rör igiösa. . Författningen garanterar kyrkaus frihet som dess egendom, och ställnibgen. försvåras för regeribgen, som är försonligt stämd, om denna författning icke erkönnes från:kyrkans sidareburu den icke är fiendtig mot kyrkan; utan fastmer åt henne bevarar fördelar -hvilka hon gått förlustij i andra ländet. Österrikes folk se, att Rom letver i fred med; sådana länder, i hvilka; katolska kyrkans ställning är vida ofördelaktigare, och att lagar och inrättningar, bvilka allokutionen förklarar för afskyvärda hog oss, på andra. ställen fördragas af den heliga stolen, som lefver i fred med sådana regeringar och. till. och med egnar dem sina sympatier. På Österrikes folk göra sådana iakttagelser ett intryck, som, minst sagdt, icke upplifvar deras ifver för katolska kyrkans intressen, utan fastmer drifver dem till att sätta si upp mot presterskapet och påfven. Afven.vädjandet till, de ungerska biskoparne är beklagansvärdt. I detta land Hade man hittills med takt och återhållsamhet behandlat de kyrkliga frågornä, då deremot nu dun nationella ömtåligheten blifvit retad. Utifrån kommande ingrepp i statslifvet måste der framkalla en lika häftig storm som på denna sidan Leitha.,