Aftonbladet – 17 juli 1868, sida 3

utgångspunkt återföra allting annat till dess sanna värde. Men denna medelpunkt är ingen annan än den sanne, den his:oriske Kristus och hans enkla, saliggörande evangelium. Derefter skola vi söka med alla vetenskapens medel, ärligt, grundligt, oförskräckt. Detta är ett vår tids oafvisliga och äkta protestantiska sträfvande. Vi sträfva efter det ursprungliga och äkta, efter Kristi kristendom, efter begripande af hans sauna menskliga lifsbild, efter att fördrifva all den dimma, som lägrat sig omkring denna bild, efter att öfvervinna all den onaturlighet, hvarmed den dogmatiske Kristus och dermed hela vår kristendom är omgifven. Visserligen går en sådan fri forskning tillika äfven långt utöfver den garmmalprotestantiska andelösa och mekaniska läran om skriftens gudomliga inspiration och dess ofelbarhet ända intill alla detaljer, en lära hvilken gjort denna bok till en fetisch, som står i motsägelse till all historisk. uppfattning och som genom sin fullkomliga onatur en gång för alla blifvit förkastad af alla, hvilka icke sjelfva beröfva sig förnuftet, äfven af de teologer, hvilka annars kallas troende. Men en sak måste vi här isynnerhet framhålla, emedan den vanligtvis mest bestrides och förbjudes, nemligen frånskiljandet af. det ohistoriska från den historiska kärnan. Medgifver man öfverbufvud rättighet till fri pröfning af ett af de evangeliska berättelsernas faktum, så får man också icke åter inskränka den till enskildheter och det yttre, så att säga randen af draperiet; man får icke godtyckligt befalla forskningen göra halt vid någon viss punkt, icke sätta en yttre, juridisk gräns för den fria vetenskapen, hvilken endast följer sina egna lagar och sitt i sig slutna sammanhang. Vi hafva i våra dagar på ett i sanning förskräckligt sätt lärt att känna oklarheten och hallheten hos sådana teologer, hvilka ställa sig så som vore de frisinnade, men hvilka, så snart de följt den allvarliga vetenskapen ett stycke af dess väg, förskräckta vända om och anropa kyrkan om dess polisskydd och vi kunna icke nog allvarligt lösfa oss från detta klenmodiga, oprotestanska, väsende. NEVER NIA Vi mena dem, . bvilka kalla sig de friare -bland de positiva, hvilka gerna -pråla med bildning, vetenskap och kritik; men hvilka å snart deras förråd at frisinthet, sanningskärlek och kritik är uttöridt, göra. gemensam sak.med mde bekännelsetrogne, med dem som förgudåa bokstafven,. skrika, -Jämra. sig och anklaga med dessa och fordra att villo andarne skola afsättas. I De beropa sig på kristendomens grundsanningar och grundfakta såsom varande lärofrihetens nödvändiga: gräns och , visa. redan genom denna sammanställning att de hafva ganska bristfälliga begrepp om kristendomens prundsanning. Redan at Lessing kunde de hafva lärt, att de eviga förnuftssanningarne icke stå i samma linie och icke äro till.sitt värde jemförliga med; tillfälliga -historiska sanningar och att evigheten med dess salighet och frid icke kan fastkedjas vid enstaka fakta ur den förflutna tiden; huru högt man in må uppskatta dessa. Ty allt hvad som ilihör historien och som kommit till oss genom traditionen måste underkasta sig äfven den friaste historiska pröfning, genom hvilken framförallt måste fastställas hvad som öfverhufvud är faktiskt och först sedermera kan den frågan besvaras, hvilket som. är att räkna till antalet af grundfakta. Men en orimlighet är, att först tillåta en sådan fri historisk pröfning och genast derpå föreskrifva lensamma, hvilka de grundfakta äro-som den skall antaga titan all pröfning En annan svår. villfarelse,. vid. detta aberopande på srundfakta, är.dep att man enligt en helt och hållet yttre och andelös måttstock nupphöjer enstaka och isynnerhet underbara fakta till lenna rang. Om man: öfverbofvud skall cunna tala om sädana grundfakta, så är den veftergifliga kanon denna: c 1) Dessa grundfakta äro endast sådane, vilka icke endast äro yttre och förgängliga utan inre och evigt fortlefvande fakta. 2:0) De äro sädane, hvilka icke stå enamma, utan äro nödvändiga lemmar af en andlig organism och ofrånskiljeliga beständslelar af det innersta personliga lifvet. SE VN Lä