Aftonbladet – 17 juli 1868, sida 3

ud madam Dahl och drog djupt efter anan. Nej, icke änvu, modren måste d plysas om sitt misstag,, sade pastorn, och Jag ha detta ändamål också redan sökt henne, mer blef ej emottagen. Dahl mäste nu försöka sin lycka och går det ej heller, så återstär inventing annat än att vi alla och Eva med morgon gå ved till Skeppsbron för att möta orefvinnan, innan hon går ombord på Gauthiod, som i morgon bittida afgår till Läöbeck. Det kan jag aldrig hålla. med: om, utbröt madam Dahl häftigt. Den qvinna son skrifvit detta bref har intet hjerta, intet mo. dershjerta åtminstone. Skulle hon eljest si stöta bort sitt barn, förneka sin. dotter, en dast för det hou är: olycklig ? Du har rätt i detta, Gustafva, sade hen: nes man, men vi få ej glömma att hon tro; sig vara bedragen. Hon tror att hennes ege barn är dödt och att detta är ett annat, vår eget, till exempel, som vi på detta sätt vilj: göra till en rik och förnäm fröken. Kan väl vara; men jag säger ändå at hon har iotet modershjerta, ty huru kund hon då tänka sådant om oss? Dessutom hai hon ju formligen afsagt sig sin dotter, Ev: har heligt lofvat att aldrig skiljas från os atan mitt medgifvande, och jag skall aldri; tillåta att-hon återlemnas till en möder:son denna. Mina vänners, sade pastorn, ;vore det ick riktigast att låta lilla Kva sjelf afgöra denn: sak? Hon måste förr eller senare upplysa derom och hennes hjerta leder henne säker få rätta vägen och visar huru hon skal handia.n Ja, det är rätts, sade Dahl, slon bör få veta det och hon bör få besluta sjelf.s Äfven matläm Dahlj trygg vitt Beas föfte