Aftonbladet – 16 juli 1868, sida 3

Nyaste och fullt lyckade metoden att utan ved eller kol koka alla slags födsämnen uti tillsluten trälåda. Ett nytt patent på kokning i trälåda har helt yligen bekommits. Sedan inera än ett års tid afva både inoch utrikes tidningåt gång efter annan innehållit åtskilligt om detta skandinaviska sätt att koka, och allmänheten, har, isynnerhet i början, med stor uppmärksamhet lyssnat dertill. Man läste först om en apparat som kapten Dabler vid norska gardet konstruerat och tagit patent p: Fedan berättade tidningarne om en dansk kandidats försök för samma ändamål, bvilka också sades vara lyckade. Slutligen rekommenderades att helt enkelt ställa kokkitteli, omsgifven al kö,i en koffert Äfven på detta sätt sades kokning kunna ske, och allmogen i Skåne lärer verkligen någon gång så koka sin gröt. Allt beror naturligtvis af de anspråk man har på fullkokning. Deri torde förnämsta förklaringen böra sökas på de olika omdömena. Men trots alla puffar har det för sin stora vedbesparing och Synheriiga begvämlighet så högst lockande koknvingssöttet icke Vunnit allmänhetens förtroende, ty försöken bafva i ullt för tränga fall misslyckats. Kapten Dablers apparat är den etda som gjort någon nytta, ty deri hafva verkligen lättkokta födoämnen, såsom potates, fisk och kyckling m. m. blifvit fullkokta, ehuru långsammare än på spisel. Men emedan sådana födoämnen äro fullkokta ganska svart efter sedan grytan uppkokat, har man blott sällän gjort sig besväratt i förtid taga den af spiseln, för att ombådda gryten i kokapparaten. De: är således för icke lättkokta födoämnen (och äfven dessas tillaguing förekomma dagligen) som man har egentlig nytta af ifrågavarande kokningssätt; men sådan långkokniug låter sig icke göra i kapten Dahlers apparat, såsom här nedan fuliständigt skall bevisas. Väl kan detta kokningssätt temligen, ehuru långsamt, lyckas i mycket stora Dahlerska apparater, sågom t. ex. i norska gardets, men icke i medelstora celler små kittlar. Anledningen hvarför det kan lyckas i mycktet stora kittlar är att dessa naturligtvis föra med sig i sina apparater, väl icke högre värmegrad, men betydligt större qvantitet 100-gradig värme än en mindre kittel kan göra. En kokande kittel på t. ex. 50 k:s vmd medför naturligtvis 50 gånger större värmeqvantitet än en liten kokande kittel på en enda kanna, och ehnru värmeutstrålningen (afsvalningev) är större från den stora kitteln än från den lilla, så är den dock långt ifrån 50 gånger större. Den kokapparat i tillsluten trälåda, för hvilken helt nyligen majoren och ridd. Carl Ekenstam (min granne) bekommit patent, är deremot fullt användbar äfven för medelstora och små grytor. Den mest långkokta föda kokar både säkert och fort deri, d. v. s. ungefärligen lika fort som på spisel. Major Ekenstam yttrade att kapten Dablers förtjevst för ingen del bör förringas. Han var den förste som allvarsamt satte i fråga att koka iträlåda, och lyckades verkligen deri då kokningen skedde i stor apparat. Den väsentliga förbättring på detta kokningssätt som nu af major Ekenstam är gjordt, afser isynnerhet medelmåttiga och små apparater, och är af stor nödvändighet, tv derförutan är, såsom nyss sades, ändamålet alldeles förfeladt för sådana grytor eiler kittlar som äro lämpliga i privata hushåll. För lättkokta födoämnen bryr man sig neml. icke om att begagna äfven den bästa isoleringsapparat, enär första fulla uppkoknivgen i alla fall måste ske på gamla sättet; hvaremot det just är för de mera långkokta som så mycket ved och så trägen tillsyn fordras, då de kokas på öppen spis. denna må vara af jern eller ej. Att denna nya kokningsmetod är för all framtid af stor betydenhet kan hvar och en inse, och bekräftas på ett ntmärkande sätt af det offentliga yttrande som afgafs af en synnerligt kompetent domare, prof. och ridd Edlund vetenskapsakademiens fysiker. Detta yttrande, infördt i Aftonbl det den 16 April 1867, bar till öfverskrift: Vigti., vppfaming for den enskilda hushållningenr. rof. börjar med följande erinran: Personer som äro 40 år gamla, erinra sig buru svårt man i deras barndom. hade för att täuda upp eld. Strykstickornas tid var ej ännu kommen, utan man beragnade för detta ändamål det från ålder kända medlet, stål, flinta och fnöske. Det berodde på dessas mer eller mindre goda beskaffenhet, huru lång tid behöfdes för denna så vigtiga operation. Vetenskapen kom bär såsom alltid det praktiska lifset till hjelp, och tack vare denna hjelpsambet, kunna vi nu genom en enkel for med en preparerad trägtioka mot en vägde förskeffo oss ed De