Aftonbladet – 14 juli 1868, sida 3

utländska fartyg, af hvilkas manskap en del om kommit samt å 1 utländskt fartyg, hvars hela be sättning gått förlorad. — Upprörande misshandling Från Mora skrifves till Dalpilen den 7 dennes: Hos yrkovärden i Norets by af Mora sosken bortkom nåndagen den 29 sistlidne Juni en penningsumma, ch som nämnde dag ingen annan främmande äv amma by hemmavarande, ogifta qvinspersonen Eriks Anna Larsdotter, hvilken tillförene lidit af svagsinthet och ännu är hvad man kallar mindre vetande, innevarit hos ifrågavarande kyrkovärd, så saknades icke skäl för den misstanken, att Auna Larsdotter föröfvat stölden, hvilket hon emellertid icke vill medgitva. Då bon likväl följande fredags morgon förklarade sig vara villig att utgifva revers på den bortkompa summan, styrktes man ytserligare i sina mot henne fattade misstankar. Men då hon antagligen ännu icke kunnat förstöra penningarne, skulle nu bennes förmyndare Wigg inders Ersson i Noret söka förmå henne att, jemte erkännande af stölden, berätta hvarest hon sömt penningarne; och i detta sitt förehafvande tillvägagick han på följande barbariska sätt. Anna Larsdotter, som nu befann sig hos kyrkovärden, blef nemligen af sin förmyndare, hvilken såväl härvid som ock sedermera biträddes af Hansjons Johannes Larsson i Noret, förd till en för tillfället obegagnad stuga, hvarest de lade henne framstupa ofver en derstädes befintlig kista, och medan hannes Larsson vid densamma fasthöll delingven:en, tjenstgjorde den värdige förmyndaren sjelf såsom profoss, i det han med grofva björkkäppar på det obarmhertigaste piskade den qvinna, som lock egde så stor rätt att göra anspråk på haus beskydd. Då dessa käppar blifvit alldeles utslitna på den arma varelsens blottade kropp, ansåg förmodligen Johannes Larsson, att det kunde vara nog och lemnade stället. Förmyndaren var dock långtifrån så mensklig. Efter att en stund hafva hvilat sig, skar nemligen Wigg Anders Ersson nya karbaser och började sitt afskyvärda arbete på nytt. Nu vorden ensam med sitt olyckliga ofter upplöste han hennes hårflätor, hvilka han lindade om sin ena arm medan han begagnade den andra till fortsättandet af sin illgerning, ej uppbörande med bastonaden förr än han af svett och trötthet derti.l fann sig nödgad. Anna Larsdotter rördes derefter åter in till kyrkovärden, der hon tvenne gånger svimmade. Ryktet om detta nidingsdåd utbredde sig hastigt, och då kronolänsman Falk dagen derpå infann sig på stället för att undersöka förhållandet, visade det sig vid besigtningen å Anna HLarsdotter, att hennes kropp var alldeles svartblå från veka lifvet och nästan ända ned till knäna, hvarrörutom huden här och der betanns sönderristad och det dervid utsipprade blodet lefradt. Vid selermera om saken hållet polisförbör har Anna Larsdotter erkänt sig hafva begått den stöld, för hvilken hon hölls misstänkt, och såväl hon som Wieg Anders Ersson hafva blifvit häktade och till änsfängelset införpassade. Hvarföre Johannes Larsson, som äfven är delaktig i det mot Anca Larsdotter föröfvade våldet, lemnades på fri fot, veta vi icke. Måhända var det derföre, att han ir en förmögen man och tillhör en slägt, som vill vara bland de högst ausedda inom kommunen, eler ock förekom möjligen icke nog bindande skäl not honom. Emellertid pröfvas saken snart inför lomstol, då de brottslige säkerligen icke skola indgå sitt välförtjenta straff.