Aftonbladet – 14 juli 1868, sida 3

tänkt på den saken en gang, Men inte skall det komma på tal genom mig, det kan du vara lugn för. Hvar är dottern nu? Oscara? Ah hon är på hospitalet vid Danvikens; hon har kräftan, säga de, Visste du inte det?, Nej; kräftan? Det tror jag inte; jag har hört att hon tagit sig till att supa på sista tiden. Ja, det är ett olyckligt hus, så mycket är visst; Gud hjelpe dem; stackare, suckade madamen, ty hon hade ändå liksom en liten klockarkärlek för siva fruar väninnor. Men det var märkvärdigt hvad den beskedliga Dahl hade för en vedervilja emot dem. Efter det nyss anförda samtalet talade han ej mera om enkan Fernlund, och denna höll sig ännu sorgfälligare än förr undan för honom, En eftermiddag voro både Dahl och hans hustru bortbjudna på s. k. förlofningskalas till en af sina slägtingar, som bodde långt bort på Ladugårdslandet. Det var i de första dagarne af Oktober, ovanligt kallt för årstiden och en särdeles regnig och blåsig dag. Af denna orsak beslöts att lilla Eva som eljest alltid följde sina fosterföräldrar öfverallt, skulle blifva hemma. Stina vår visserligen också borta — hon hade rest hem till sin mor men hennes systerdotter, en helt ung flicka, vid namn Emma, hade under tiden intagit hennes plats och förmanades nu att noga vaka öfver lilla Eva. Men efter en timma eller så, hände det sig att en blanklädershatt visade.sig tättins vid köksfönstret och under hatten ett an sigte, som gjörde hvarjehanda miner och blinkningar åt jungfru Emma.