Aftonbladet – 14 juli 1868, sida 2

UU rr MMMM gärda tillåtelsen och Eva trippade bort med sina plommon i förklädet. Men halftimmen förgick — ännu en qvart, ännu en och Eva var icke återkommen. Stina blef nu grufligt orolig och beslöt att gå ut för att söka henne at det håll dit Eva sagt sig skola gå. I porten mötte hon husbonde och matmnder, som kommo hem ur kyrkan. Hvarthän, Stina ? sadeden förre muntert. Hvad har händt? frågade den senare, hvars skarpa blick genast upptäckte att Stinas eljest så orörliga sysionomi kommit något i olag. I Stället för svar började Stina att gråta och på det bevekligaste bedja om förlatelse för något okändt brott, och det behöfdes hela matmoderns myndighet för att förmå henne att nägorlunda sammanhängande berätta huru saken förhöll sig. Det är lätt att tänka sig den ängslan, som härvid skulle intaga de gamla. Madam Gustafva lättade sitt sinne något litet genom: att i skarpa ordalag förebrå Stina hennes vårdslöshet; men Dahl sade ingenting, utan vände om i porten och skyndade ut att söka den förlorade. Stina begaf sig gråtande åt ett annat håll och madam Dahl blef qvar hemma, ty hon förmådde verkligen ej gå ett steg, så upprörd och ängslig var hon. Ungefär en fjerdedels timma hade förfiutit — för Gustafva syntes den längre än ett solhvarf — då en lätt knackniog på dörren störde hennes oroliga betraktelser. Lion sprang upp och öppnade, men drog sig tillbaka med en min af yttersta missnöje och missräkning, ty i förstugan stod — fru Fernlund. Herre Gud, söta Statval ropade hon, har ni inte saknat lilla Eva? aJo, jo — för Guds skull, vet du något — har du sett kenne — säg, säga