Aftonbladet – 11 juli 1868, sida 3

FINLAND. Målaren Magnus v. Wright har den 5 Juli afsomnat i Helsigfors i en ålder af 63 år. Han var en af vår gryende målarekonsts veteraner, en af dem som här brutit väg för denna konst, säger H, D. Då Magnus v. Wright skulle s utväg att förverkliga sitt ideal, var konstnärsbanan i Finland ännu fattigare på framtid, än mera törnbeströdd än i våra dagar. Men naturen log så skön vid Kallavesis stränder, hågen lekte så varmt efter att kunna flytta denna skönhet på duken. Det duger dock att försöka. Och han försökte. Gröna skogar vinkade honom nog öfverallv till möte på hans väg, men med gul det stod det klent. Det fick han känna lifvet om. Likagodt, han måste fram, och han har under motiga öden arbetat ärligt och med heder, och han har bragt det derhän att han blifvit Finland kär, att han genom sina verk har sin anpart i att hafva spridt kärlek för sin ädla konst vidt ikring våra bygder, der den ännu blott var dunkelt anad. Varm och flärdlös och sträfsam står han som en vacker förebild för de unga, som i dag i hans spår föra penseln bland oss. En dag af fröjd upplefde den gamle målaren för tre år sedan, vid hösten af sitt lif, då konstnärsgillet var samladt till vårens fest på det vackra Willinge, der hufvudstadens bildade publik italrik mängd gifvit möte. I aftonstunden trädde Fredrik Cygneus fram och målade i lifliga zer bilden af Magnus v. Wrights konstärslif, och i hänförande ord helsades han till sina tillryggalagda sextio år, och jublande trängdes den talrika mängden kring denne konstens emeritus för att bära honom på sina axlar. Det var hans triumfdag. Nu midt i den nordiska högsommarens fägriog — på arsdagen af Runebergs så herrligt besjungna femte Juli — har han för alltid fällt penseln ur sin hand, den gamle, älsklige målaren, som gjorde till sin lefnadsuppgift att skänka åt oss oräknel bilder af dessa tusen sjöars land. De äro hans vackra testamente till hans land. Från Björneborg skrefs den 5 Juli: I dag klockan 12 middagen anlände hit ridande den postiljon, som skulle medföra posten från Åbo och berättade att nämnde post ett litet stycke hitom Rimbialho torp blifvit öfverfallen och plundrad af flera beväpnade okinda karlar, hvilka först nedskjöto hästen och sedermera äfven aflossade flera skott emot postiljonen, hvilken nödgades söka sin räddning i flykten, efter att, troligen utan paföljd, hafva aflossat sina begge pistoler. För tilltaget misstänkes högeligen den beryktade Osterholm, som på orten redan gjort sig känd för flera dierfva dåd. Telegrammer och bud till vederbörande affärdades genast. Postväskan har blifvit funnen, naturligtvis grundigen reviderad. Rånet lärer hafva begätts at fem karlar, alla väl beväpnade med skjutsevär, hvilka kort förut genom inbrott i ett torp törskaffat sig något matvaror och ett! mindre parti krut. Skjutsbonden begaf sig senast till skogs, sedan hästen blifvit skjuten. Härtill kan tilläggas att, enligt ingångna officiella rapporter, den från Abo till Björneborg afsända posten icke lärer medhaft rekommenderade bref till högre belopp än 1680 markka ;