Aftonbladet – 11 juli 1868, sida 2

STOCEHOLM den H sun Det skandinaviska naturforskaremötet i Kristiania. (Korrespondens till Aftonbladet.) Kristiania den 8 Juli. Att redogöra för alla de förhandlingar, föredrag, diskussioner o. s. v., som ha förefallit inom universitetsbyggnadens väggar under de sista tre dagarne efter hemkomsten från Drammen, skulle erfordra lika mänga referenter, som det finns sektioner, och att bjuda läsarne blott och bart på en uppräkniog af de ämnen, som blifvit behandlade, skulle lika litet tillfred: ställa deras hunger, som man blir mätt af att läsa en matsedel. När jag kommer till en främmande stad, har jag alltid till vana att genast begifva mig ut på en upptäcktsresa kring dess gator och torg utan någon hvarken tvåbent eller tryckt Cicerone, endast ledd af den blinda slumpen, som aldrig underlåter att föra vandraren ansigte mot ansigte med många föremål, som han under en mera planmässig undersökning af terrängen knappt skulle komma att märka, men som likväl efterlemna ett, om ocksä något brokigt, dock desto rikare intryck. Nu är det just icke min mening att jemföra naturforskaremötets stillsamma naturforskare, naturfuskare och naturfjeskar, i hvilka tre afdelningar man ganska riktigt har rangerat deltagarne, med hvimlet i London eller Neapel; jag ville blott nämna orsaken till, att jag i stället för att samvetsgrannt fylla min portfölj med referater har användt dessa dagar till att flanera omkring från det ena mötet till det andra, från den ena sektionen till den andra och således endast har fragmenter från ett eller annat håll att framlägga. Doktor Salomons föredrag på det gemensamma mötet i lördags om den administrativa psykiatrien ha de norska tidningarne för längesedan refererat. I går var det ater gemensamt möte, och, underligt nog, vände sig det mest allmänt intressanta af de tre föredrag, som då höllos, äfven omkring ett dylikt ämne; det var af en norsk läkare L. Dahl om resultaterna af den sista räkningen af sinnessjuka och sinnessvaga i Norge, en räkning, som i talarens tanke tydligen ådagalade, att sträfvandena för folkets höjande i intellektuelt, moraliskt och materielt afseende icke varit utan uppenbart inflytande på sinnessjukdomarnes talrikhet. Det är, såsom bekant, ett pästående, som ofta blifvit framstäldt, att en stigande kultur medför flera sinnessjukdomar; detta bevisade talaren genom statistiska data icke i stort taget vara förhållandet i Norge, och det tycktes, som om han icke heller i allmänhet satte stor tro till pålitligheten af detta tröstlösa påstående. Egen var den skildring han gjorde at tillståndet i det amt, som räknar det största antalet sinnessjuka, nemligen Lister och Mandals amt, samma amt, hvars representanter i storthinget det är, som ha ställt sig 1 spetsen för agitationen mot ett akademiskt bildadt läkarestånd, samma amt, hvars bekante storhet, Sören Jaabek, i sin Folketidendep gifver omvexling åt sina politiska tidningsartiklar genom lofordande berättelser om den eller den qvacksalfvarens underkurer och stora öfverlägsenhet öfver de vid universitetet examinerade läkarne. I den etnografiska sektionen, i hvilken de flesta af dem slagit sig ned, hvilka räkna sig till de två sista af nyssnämnda tre klasser deltagare, förekommo i dag lifliga debatter om det äldsta bebyggandet af Norden eller särskildt Norge. Den outtröttlige motståndaren mot R. Keysers och P. A. Munchs teorier om en invandring norrifrån, L. K. Daa, upprepade och utförde närmare de äsigter, han i korthet hade antydt på ett allmänt möte förra lördagen. Orsaken, menade han, till att de två nämnde vetenskapsmännen hade ansett sig kunna anvisa invandringen en väg norr om Botniska viken var, att de icke hade haft tillräcklig kunskap om de länders naturliga beskaffenhet, genom hvilka denna väg gar. Talaren hade sjelf för ett år sedan genomrest dessa distrikt, och ännu i dag erbjödo de en anblick lik den,som den skandinaviska halfön måste ha företett, då de första invandrarne kastade blicken på dess ofantliga, ogenomträngliga skogar och ouppodlade tält, I diskussionen deltog ingen annan svensk än lektor Blomstrand från Göteborg, hvars anmärkningar gingo ut på att åt nationalitetsbegreppet häfda en fast, autokton karakter, en åsigt, som dock icke tycktes finna synnerlig anklang bland de debatterande. Professor Nilsson tran Lund, som är sektionens vice ordförande, var tillstädes, men deltog icke i diskussionen. Detta om mötets allvarliga del. Tvad det sällskapliga arbetet angår, så sker det väsentligen inom privata kretsar. I afton äro naturforskarne bjudna upp till vattenkuranstalten Grefsen, en half mils väg norr om Kristiania. Vädret, som under de sista båda dagarne varit temligen ostadigt, är i detta ögonblick utomordentligt vackert, och då man från vattenkuranstalten har en hänförande utsigt öfver Kristianiadalen och den närmaste delen af Kristianiafjorden, tror jag, att de, som begagna sig af inbjudningen, icke gerna skola ångra färden, Af de förl. tisdag hållna föredragen nämna vi ytterligare: inom den fysisk-matematiska sektionen, af C. F. E. Björling, om den geometriska betydelsen af monogena funktioners