Aftonbladet – 10 juli 1868, sida 2

det, så blef det icke sagdt. Men huru hor hade kommit hit bland blommorna, det hal jag hört och det vill jag berätta. En dag satt trädgårdsmästaren — ty det var en trädgårdsmästare som bodde deruppe på söder, och derföre var det så mycket blommor i fönstren, — inne hos sin hustru och läste Dagbladet. Det var söndag och tidningen var således från föregående dagen. men det brydde trädgårdsmästaren sig icke det minsta om, ty bäde de sorgliga och de glada nyheterna får man tids nog veta, menade han. Derföre lånade han alltid Dagbladet för föregående dag hos kryddkrämaren midtemot. Och nu satt han på söndagsettermiddagen som sagdt och läste sin tidning... Han var så ordentligt klädd i blå klädesrock med sammetskrage och ljusgrön väst och såg så god och hederlig ut. Hans hustru, som tycktes vara ett par år äldre, hade litet skarpare drag och i det mörka, slätkammade håret syntes redan några silfverstrimmor. Hon sysslade med kaffebordet; lade fram en ren duk, tog några par koppar ur ett hvitmåladt skåp med gradörran satte en korg med färskt hvetebröd på bordet — det var tydligt att hon vädtade främmande. När allt var ordnadt, sattes en blommande, doftande lackviol midt på bordet, ty madam Dahl älskade dessa blommor framför alla andra, om de oekså voro aldrig så förnäma, sade hon. Derefter tog hon sjelf plats iden med blårutigt öfverdrag försedda länstolen, slätadb litet på sitt ljusa, nystrukna kattunsförkläde, hängde nyckelhaken vid förklä deslinningen; såg. sig belåten omkring och sade: Aer du, min gubbe, så vackra de nya kopfn äro! Blått och hvitt, det är då min a Men se då på dem! Sö de inte ut alldeles som äkta?s