Aftonbladet – 10 juli 1868, sida 2

Jo, svarade mannen tankspridd och såg upp, men återtog genast sin läsning. Ja, du är dig lik, du; så snart man inte talar om blommor, så hvarken ser du eller hör du. Står det några blomsternamn i bladet kanske? Ja, nog står det något om en liten blomma, alltid,, sade mannen med ett underligt, vekt tonfall. Vill du höra det? Och utan att afvakta svar började han: Lilla Eva. Madam Dahl uppgaf ett lätt rop, ryckte tidningen ur mannens hand, men släppte den genast i golfvet och sjönk darrande tillbaka 1 stolen. Dahl böjde sig ned och tog upp tidningen. Ja, var det icke eget — att det skulle vara just det namnet? sade han med en viss svårighet, som om han kämpat med en inre rörelse. Skall jag läsa vidare? fortfor han. Hustrun nickade blott till svar och han läste: Lilla Eva, tre år gammal, beder om något barnkärt herrskap ville upptaga henne som eget. Hon är snäll och frisk och ett ovanligt vackert barn. Svar till lilla Eva torde godhetsfullt inlemnas på Dagbladskontoret. Ingen som icke gör det för barnets bästa, må göra sig besvär, emedan hennes nuvarande fosteftmoder icke lemnar henne åt någon annan än den på hvilken hon i detta afseende kan lita.s Tre år, upprepade madam Dabl sakta. Samma ålder, ja, sade mannen, och tre år är det också sedan vår Herre planterade om vår lilla ros i en bättre jordmån. Nej, Gustafva, gråt inte, vår Herre vet väl hvad han gör och inte passar det ovss att knota öfver hans skickelser. — HJa, du säger alltid så, dw;, spyftade hon,