Aftonbladet – 7 juli 1868, sida 3

saminans för Celie och att jag räknar på att hon skall hålla dig tillbaka och frikänna mig. Hvad har jag då gjort? Var så god och säg mig det. Jag har haft en smula större efterlåtenhet och godhet än du, Jag har icke kunnat se en stackars man blifva galen af oro för det du behagat vara grym och orättvis mot honom. Då Celie får veta huru mycket han sörjt och att du dolt det för henne, skall hon tycka synd om honom och gilla att jag sökt mildra din stränghet. Och då du dessutom till hvad pris som helst velat skaffa Celie lugn, borde du just vara mig tacksam, att jag lyckats förmå Montroger att hålla sig stilla. Tror du icke att han, utan mig, skulle ha motsatt sig alla edra order och i nödfall slagit in dörrarne. Man borde således vara erkänsam för hvad jag gjort, och nu säger jag er det, att ni kan spionera på mig, såra mig, stänga in mig som en olydig barnunge, men det bryr jag mig inte om. Mitt samvete säger mig ändå att du handlat som en egoist, en svartsjuk älskare och en despot, under det jag endast tänkt på att göra allting godt och ställa allt till rätta. Vet du, min herr kusin, att jag tycker min roll är bra mycket vackrare än din. Min tant var helt rörd och färdig att bedyra, det hon endast fann henne ha handlat oförsigtigt, men jag såg längre än hon in i Ernestines planer och frågade henne derför, om hon inte hade lust att visa oss Montroers bref, såsom ett bevis på den stora smärta on kanske helt oförskyldt tillagt honom. Du tror således, sade hon, satt den der oron för Celie skulle vara en mask, hvarunGer han roat sig att göra mig sin kur?s Ja, jag tillåter mig denna förmodan, ända tills du bevisar motsatsen. Jaså. Men, ser du, det der är min hemlighbt och den får du inte ur mig.