Aftonbladet – 6 juli 1868, sida 2

dör jag åtminstone i hans armar. Också hann jag verkligen fram till den der lilla porten, der ni fann mig, men der tyckte jag mig se en uppenbarelse; jag såg nemligen min farfar stående midt framför mig. Jag försökte väl öfvertyga mig sjelf att allt var en villa, men en hel op andra orediga figurer omringade 0 mig med hotande åtbörder, och slutligen såg jag äfven fiskrarne från Canielle, som buro emellan sig min båt, och i dep såg jag er liggande död och öfversköljd af blod. Jag föll då i vanmakt och minnes ingenting sedermera, Men nu mår jag bra igen, mycket bra; ni är här, och allt annat är mig likgiltigt — Armand, farvällb Efter denna berättelse, den hon ofta af mattighet afbrutit, och under hvilken hon alls icke tycktes höra, att också jag stundom talade till henne, föll hennes vackra hufvud tungt på min axel, och de högröda fläckarne på hennes kinder utgjorde en skarp motsats till ansigtets öfriga delar, som voro dödligt hvita. Hennes ögon försökte fåfängt att fästa sig på mig, de slöto sig ofrivilligt och hon föll i en oroande sömn, ur hvilken hon ofta spratt upp konvulsiviskt i det hennes läppar ryckte till med ett smärtsamt leende. Jag ropade på Stephen och frågade hur han tyckte vi skulle bära oss åt för att kunna transportera Celie hem till sig. Ni skall stanna qvar här, sade han, så oår jag till mr Bellac. Det blir det bästa. Hourna ängslig var jag icke innan han återkomt Celia sof alltjemt, om. man kan kalla stt sådant tillstånd för sömn, då man plågas af feber och derunder beständigt mumlar ;sammanhängande ord. Hvilken fasansfull nakt har icke sjukdomen! (Forts:)