Aftonbladet – 6 juli 1868, sida 2

lunda. Sedan tog jag henne till mig på gräslanen, der jag satt, och tryckte henne med ångest och kärlek till mitt hjerta, under det Stephen försökte att frottera hennes stelnade händer. Jag kom då ihåg att i parken skulle finnas en schweizerhydda. Lifvad af hoppet att snart hinna dit, tog jag Celie i mina armar och åtföljd af Stephen, som tjenade mig till vägvisare och understödde mig då jag gick utför de branta gångstigarne, lyckades jag verkligen uppnå hyddan, hvars örr stod öppen. Då vi gått igenom ännu en dörr, som var att skjuta åt sidan, inkommo vi i ett varmt och väl upplyst rum, der jag lade Celie på en soffa, som stod nära eldbrasan. Värmen från denna upplifvade henne och hon gjorde en lätt rörelse. Stephen gick då ut och sade sig skola hålla vakt utanför hyddan tills jäg kom och aflöste honom. Ack, min vän,, sade Celie till mig så snart hon kunde tala, hvilket sorgligt första sammanträffande! Jag var så sjuk, vet ni, när jag kom hem från Yport, att jag hela natten låg i feber. På morgonen kände jag deremot endast trötthet. Jag trodde då att allt skulle gå öfver, men det var allvarsammare än så. I afton hade jag emellanåt sådana frossbrytningar, att jag knappt kunde tala. Men sedan alla aflägsnat sig kändejag mig lättare och bättre. Jag ställde om ätskilligt inom hus, som ej fick förgätas; jag lät mina tjenare gå till hvila, jag gick ut sjelf utan buller och skyndade mig hit för att iordningställa denna lilla fristad; jag tände ljusen och brasan, men ofta skymde det för mina ögon och jag gick som i en dröm, men var så ifrig som möjligt för avk få riktigt trefligt tilldess ni skulle komma, och sade till mig sjelf: krafterna skola nog å kan föra honom LG a ja en 1 så dör af mi