Aftonbladet – 6 juli 1868, sida 2

NE UIDBAME BILAR ASIBURARFIEIVSVIET ERISTIANIA den 4 Juli, kl. 9 e. m. Det första gemensamma mötet öppna des i dag kl. 1 middagen af professor Christian Boeck med en välkomsthelning till deltagarne. De särskilta sektionerna ha i dag valt ordförande och vice ordförande. Den fysisk-matematiska: statsrådet Malmsten och professor Christie; den mineralogiska: professorerna Kjerulf och Torell; den zoologiska: Mofeskrerma Esmarck och Loven; den medicinska: professorerna Santesson och Panum; den hygieniska: rofessorerna Hornemånn och Lochmann; en etnografiska: professorerna Worsaae och Nilsson. Föredrag ha i dag hållits af dr Saloman från Malmö om den administrativa psykiatriens nuvarande ståndpunkt, och af professor Daa om Norges första beDyfeande i samband hvarmed han fram: höll historiens förhållande till naturvetenskapen. I den medicinska sektionen har professor Rossander hållit ett föredrag om orsakerna till att operationer för grå starren misslyckas. I morgon företages utflykt till Ringerike. En del har redan i eftermiddag af rest för att under vägen äfven besöka Modums badort. KRISTIANIA den 5 Juli, kl. 9,30 e. m. Naturforskarne ha i dag i regnväder anträdt resan till Ringerike. De åter väntas först i morgon afton. — — Det skandinaviska naturforskaremötets öppnande ger norska Aftenbladet anledning att yttra följande ord: Det är nu — skrifver. tidningen i sitt torsdagsnummer — 29 år sedan det första mötet af skandinaviska naturforskare och läkare, efter en från dåvarande reservläkaren vid födselsstiftelsen i Kristiania Chr. A. Egeberg utgången inbjudning sammanträdde i Göteborg till ett tre dagars möte. Redan 1830 hade den svenska kongl. lifmedikus M. af Pöntin uttalat sig om önskligheten af att, efter tyskt föredöme stifta ett naturforskande sällskap i Norden, som skulle omvexlande sammanträda i Kjöbenhavn, Stockholm, Kristiania och Petersburg, en id6 som dock, förmodligen i följd af den vidsträcktare betydelse hvari ordet Norden, togs, ej fann genklang. Det första mötet, som varade från den 17 till 19 Juli 1839, var besskt af omkring 90 deltagare, af hvilka 22 från Danmark, 10 från Norge, 1 från Tyskland och de öfriga från Sverge. Det första försöket kröntes med en så afgjord framgång, att man beslöt göra försök med en fortsättning; detta lyckades, och genom nio möten, — det som nu sammanträder i den horska hufvudstaden är det tionde i ordningen — har den blygsamma begynnelsen utvecklat sig till en fast institution som, hoppas vi, skall behälla sin betydelse hvilka förandringar än de vexlande tiderna kunna medföra i förhållande mellan de nordiska rikena. I det senaste mötet i Stockholm för fem år sedan deltogo ej mindre än 713 män, hvaraf 544 svenskar 14 finnar, 103 danskar, 45 norrmän och 7 utlänningar. Detta är siffror som vittna om hvilken framgång saken haft, och detsamma kan ses af många saker, först och främst af det penningunderstöd nationalrepresentationerna gr vit, vidare af den beredvillighet de exakta vetenskapernas mest framstående representanter i norden ha visat att infinna sig vid dessa möten tör att framlägga resultaterna af sina forskningar, och slutligen af den glädje hvarmed deltagarne alltid mottagits af befolkningarne i de städer de gästat. Om det än är naturligt att ett lifligare intresse för dessa mötens arbete endast kan finnas hos ett mindre antal af den bildade allmänheten, som genom särskilta fackstudier är förberedt att följa de strängt vetenskapliga utredningar, hvilka som uppgift föreläggas de särskilta sektionerna, vända sig dock naturforskarne äfven till den stora mängden, dels genom det vittnesbörd deras sammankomster gifva nationerna om att här är ett fält, på hvilket nordens tre folk kunna jemnbördigt mötas till gagneligt samarbete, dels derigenom att de väcka sinnet för naturstudiernas värde och betydelse. Det är i lika hög grad i allmänhetens som i vetenskapsmännens intresse att det mellan båda inträder en liflig vexelverkan, och det skulle vara skada om man någonsin glömde de ord hvarmed det förra mötets vältalige ordförande dåvarande statsrådet Malmsten fästade uppmärksamheten på den dubbla uppgift dessa möten hade att lösa, dels att Reste Rrntsrtrnnttertr SER there SER dutta