Aftonbladet – 4 juli 1868, sida 3

Mademoiselle Merquem). Roman af George Sand. Öfversättning af Lea. Under det han, tillsammans med Ståphen, bestyrde om en vagn förMontroger, som sof i mitt rum, tog Celie min arm och vi gingo in i en liten fruktträdgård i närheten af huset, en förtjusande liten labyrint af vilda växter och täta lummiga buskar, en sval och doftrik helgedom, värdig att lyssna till de ljufva ord, som flöto från min älskades läppar. Hon var ännu blek och darrade af rörelse, men hemtade sig allt mer och mer under det hon talade till mig. Det råder en ljuflig tystnad härinne, sade hon, i det hon förtroendefullt stödde sig mot min arm, och den passar också väl till hvad jag har att säga er. Kanhända blir denna undandolda vrå utgångspunkten för vår lycka. Ni sade mig en gång, fortfor bon, och blickade mig på samma gång blygt, och öppet i ögat, att vi kunde dölja inför verlden vår lycka. Jag tyckte då att detta var egoistiskt och oss icke värdigt, men jag finner nu, att en annan menniskas förstånd och lif måste köpas till detta pris. . Jag har en gång svurit vid den allvetande Guden och vid min farfars minne, att Montroger icke skulle offras för min skull och jag skall hålla min ed. Men att å andra sidan offra er för honom, finner jag numera både ofrmunetigt och motBjudande. Det skall icke ske. Vi gifta oss i hemlighet, och om man sedermera upptäcker att mellan oss finnes en förbindelse, skall jag ha mod att tåligt bära följderna af mitt Se A. B. n:r 113 116. 119. 121-123, 126—128; n 180—184; 136-140. 14-101 a